Karl Fredrik

Karl Fredrik (Karl Friedrich), hertig af Holstein-Gottorp, ende sonen af hertig Fredrik IV och Karl XII:s äldre syster, Hedvig Sofia, föddes på slottet Gottorp d. 30 April 1700. Sedan han förlorat sin fader i slaget vid Klissov 1702, flyttade modern med honom till Sverige, och Karl XII utsåg Arvid Horn till hans guvernör. 1708 miste han äfven sin moder, och det var hans morfars moder, Hedvig Eleonora, som fick det största inflytandet på hans uppfostran. Hans undervisning lär hafva varit god, men man förebrår den gamla enkedrottningen att hafva bortklemat sin skyddsling. Om hans förmyndare och Görtz' planer för hans räkning se Görtz. Vid Karl XII:s död var intet bestämdt om tronföljden. Hertigen och hans moster, prinsessan Ulrika Eleonora, voro tronpretendenter; men såväl Hedvig Sofias som Ulr. Eleonoras arfsrätt kunde med skäl anses förverkad, enär bägge gift sig utan ständernas samtycke. Konungens död och Görtz' fängslande gjorde hertigen rådvill och försagd; icke häller egde han sådana egenskaper, som kunde förvärfva honom svenska folkets bevågenhet. Han hade en svag karakter, styrdes af holsteinska gunstlingar samt var högdragen, häftig och obetänksam. Ulrika Eleonora och hennes gemål voro deremot allmänt omtyckta och handlade med kraft och beslutsamhet. Ständerna valde Ulrika Eleonora till drottning. K. F. dolde icke sitt missnöje och lemnade Sverige i Maj 1719 för att aldrig mer återkomma dit. Danmark hade eröfrat hans fädernearf och betingade sig i freden med Sverige (1720), att detta icke skulle bistå honom. Emellertid lyckades han att i tyske kejsaren vinna en mäktig förespråkare och han återfick sålunda sin andel af Holstein. Men K. F. ville ej afstå från något af sina anspråk och hoppades kunna genomdrifva dem med Rysslands hjelp, hvarför han 1721 reste till tsar Peter. Denne visade honom mycken välvilja och åtog sig hans sak. Närmast gällde det att skaffa K. F. successionen till svenska tronen. Straxt efter kungavalet i Sverige 1720 hade hans anhängare väckt förslag derom, men detta förkastades, och de ryske underhandlarna lyckades icke att få någon bestämmelse derom intagen i fredsvilkoren mellan Sverige och Ryssland. Hertigens parti i det förra landet, det s. k. holsteinska partiet, var likväl stadt i snabb tillväxt och blef snart så mäktigt, att saken tycktes vara ganska sannolik. Redan 1720 beviljade ständerna hertigen en årlig pension, hvilken förnyades af de följande riksdagarna, och 1723 års ständer gåfvo honom titeln "kunglig höghet" samt lofvade honom att vid nästa kungaval "få röna verkan af riksens ständers ömma anseende för honom". Längre än till denna obestämda förklaring lyckades man likväl aldrig komma. I Ryssland var hans lyckas stjerna i stigande: han blef 1725 förmäld med Peter I:s dotter Anna (f. 1708, d. 1728), och kejsarinnan Katarina I omfattade sin svärsons sak med ännu större intresse än hennes företrädare. Hon hoppades kunna vinna sitt syfte genom en flottdemonstration både 1726 och 1727, men derigenom motverkade hon tvärtom detta. I Sverige hade det holsteinska partiets makt (se Holsteinska partiet) kulminerat 1724 och 1725; derefter minskades densamma allt mera. Svenska regeringen beslöt att möta våld med våld samt kalla till sin hjelp en engelsk flotta, och 1727 års ständer beröfvade det holsteinska partiet allt inflytande på ledningen af Sveriges öden. S. å. träffades K. F. af det hårda slaget att hans svärmoder dog. Dermed var hans rol i Ryssland utspelad, och han återvände till sitt eget lilla land, hvarest han tog sitt residens i Kiel. Der föddes 1728 hans son Karl Peter Ulrik, som en gång skulle varda rysk kejsare och stamfader för den ännu regerande ryska regentätten. Men K. F:s äregiriga drömmar gingo ej i fullbordan. Sedan utom andra makter äfven Ryssland och Österrike 1732 garanterat Danmarks besittning af Slesvig, kunde icke längre något hopp finnas för K. F. att återfå sin andel deraf -- dock protesterade han och ville ej mottaga den erbjudna skadeersättningen af 1 mill. rdr --, och innan nästa tronledighet i Sverige inträffade, dog hertigen, d. 18 Juni 1739 på Rolffshagen vid Oldeslohe. Hans biografi är intagen i "Genealogisch-historische nachrichten", del. IV. G. E. A.