Karlskrona, residens- och stapelstad i Blekinge län samt svenska flottans största station. Staden ligger på Trossön samt några omkringliggande holmar, såsom Pantarholmen, Stumholmen, Lindholmen m. fl. Till stadsområdet, som utgör 780 har, höra vidare den norrut liggande ganska stora Vämmön samt ett stycke af fasta landet på gränsen mot Augerums socken. Från Vämmön leda en lång stenbro samt en jernvägsbro till Pantarholmen, hvilken betraktas såsom en förstad, och derifrån en annan lång stenbro till Trossön, på hvilken det egentliga K. är bygdt. Stadsplanen, som upptager 185 har, är i det hela regelbunden, ehuru marken på flere ställen är något kuperad. År 1880 voro de bebyggda tomterna 1,175. Stadsjorden är satt till 4,5 mantal. Sammanlagda taxeringsvärdet utgjorde 8,465,830 kr., hvaraf 43,500 af jordar. Staden eger tre kyrkor: Storkyrkan (från midten af 1700-talet), Tyska kyrkan (från nämnda århundrades slut) och Amiralitetskyrkan (från senare delen af 1600-talet). Af öfriga offentliga byggnader -- utom flottans, hvarom se här nedan -- märkas landshöfdingeresidenset, rådhuset, allmänna läroverkets hus, cellfängelset och länslasarettet. Vid 1883 års slut hade K. 18,842 innev, (år 1873: 16,586). Staden har god ångbåtsförbindelse såväl med de svenska kuststäderna som med Lybeck och Köpenhamn. Dess egen handelsflotta (af fartyg öfver 10 tons) utgjorde vid 1882 års slut 11 segelfartyg, om 631 tons, samt 3 ångfartyg, om 577 tons och 104 hästkrafter. De inkomna och afgångna fartygens sammanlagda antal var 2,806, om 328,116 tons. Handlande funnos till ett antal af 177, med 128 biträden, och af handtverkäre räknade staden 182, med 305 arbetare. Fabrikerna voro 25, med 343 arbetare och något öfver 1 mill. kr. tillverkningsvärde, hvari ingick en klädesfabrik med 209,000 kr., ett ölbryggeri med 200,000 kr. och fem tobaksfabriker med tillsammans 116,500 kr. Genom normalspårig jernväg (Karlskrona--Vexiö och dess fortsättning till Alfvesta) står staden i förbindelse med Södra stambanan. Af bankinrättningar finnas Blekinge banks hufvudkontor, Smålands och Kristianstads enskilda bankers afdelningskontor samt en sparbank, stiftad 1827. Ränte- och kapitalförsäkringsanstalten i K. inrättades 1872. Mera nämnvärda undervisningsanstalter -- utom flottans -- äro högre allmänna läroverket, ett elementarläroverk för flickor, en slöjdskola för gossar och ett institut för döfstumma. I staden utgifvas tidningarna "Blekinge läns tidning" (3 ggr i veckan), "Karlskrona veckoblad" (3 ggr), "Nyare Blekingsposten" (2 ggr) och "Ronneby tidning" (2 ggr). Ett länslasarett och kurhus ligger i staden. Vid 1881 års slut uppgingo stadens bokförda tillgångar till 1,464,855 kr. och skulder till 1,574,018 kr. -- I kyrkligt hänseende omsluter staden två församlingar: Stadsförsamlingen och Amiralitetsförsamlingen. Den förra är (1846) bildad af de gamla storkyrko- och tyska församlingarna, har två kyrkor och utgör ett regalt-privilegieradt pastorat af 2:dra kl., Lunds stift, Östra kontrakt. Amiralitetsförsamlingen, med egen pastor, är af 2:dra kl. -- K. utgör en valkrets för riksdagsmannaval.
Den ö, Trossö, hvarpå staden förnämligast är anlagd, utgjorde fordom 3/8 mantal skatte under Augerum och tillhörde på 1500-talet en bonde vid namn Offe Månsson. 1679 egdes ön jämte kringliggande holmar af åboen Vittus Andersson, som med våld tvingades att sälja egendomen till staten. Samma år förlades redan en del af flottan till K. Den 10 Aug. 1680 erhöll staden sina kongl. privilegier såsom en "immediate Wår och Rijkzens Handels och Stapelstad". Ronneby borgare uppmuntrades att bosätta sig i K., och staden gynnades genom flere års tullfrihet m. m. 1682 förenades staden med fastlandet medelst broar. 1788 gjordes stora krigsrustningar; staden befästes mot både landoch sjösidan, och 959 kanoner lågo redo att spela mot fienden. 1790 förstördes största delen af staden genom en förhärjande eldsvåda.
K. har ända sedan sin anläggning varit hufvudstation för örlogsflottan och varfvet, hvilket uppstod samtidigt med staden samt efter hand ordnades till byggnads-, förvarings- och utrustningsplats för största delen af flottans fartyg. Varfvet är skildt från staden genom en hög brandmur. Utom fartygen, hvilka ligga förtöjda vid brobänkar och duc d'alber, finnas derstädes nybyggnadsoch reparationsverkstäder, dockor, fartygsbäddar, mastkranar, repslageri, tackelkammare, gjuteri, smedjor, ånghammare, ångsåg, artilleri- och snickareverkstäder, rustkammare, fartygens utrednings- och inventarieförråd, virkes-, beklädnadsoch materialförråd, modellkammare, ämbetslokaler m. m. Till de märkvärdigaste byggnaderna kunna dockorna räknas. Gamla dockan, ursprungligen sprängd i berget, byggdes af Polhem 1716--24, efter en plan af byggmästaren Sheldon, men har sedan undergått åtskilliga förändringar till både djup och längd. Dess nuvarande dimensioner äro: längd 74,23 m., bredd 16,33 m., djup 4,84 m. Utpumpningen af vattnet ur dockan verkställdes i början medelst s. k. paternosterverk, som drefs med handkraft. Till utpumpningen åtgick fyra dagar med en arbetsstyrka af 270 man om dagen, fördelade i tre pumplag. Sedan 1846 är dockan försedd med ångmaskin för vattnets utpumpning. -- En alldeles ny del af varfvet uppstod genom de nya dockornas byggnad. De förlades till den mellan staden och Björkholmen belägna Petter Jungs vik. Planen var ursprungligen att anlägga 10 rader dockor, 3 i hvarje rad, inom hvarandra samt alla omgifna af ett fästningsverk. Man tänkte i desamma förvara största delen af flottans fartyg, då de icke voro till sjös, förmenande dem skola sålunda bibehålla sig längre än om de ständigt lågo i sjön. Denna plan kom dock icke till utförande; icke häller utfördes den af Chapman 1797 uppgjorda planen med 10 dockor och 2 svajningsrum.
Halfva planen har dock kommit till verkställighet, så att numera 5 dockor och ett svajningsrum finnas. De äro anlagda ungefär i form af ofvanstående figur.
Arbetet påbörjades 1758 under öfverdirektör Thunbergs och löjtnant Fellers ledning. De båda första dockorna fullbordades 1792. De voro öfvertäckta med skjul, hvilande på höga stenpelare. Många hinder och många uppehåll uppstodo efter hand vid dockanläggningen, orsakade dels af arbetets svårighet, dels af ändring i anläggningsplanen, dels af penningebrist. Sålunda påbörjades den tredje 1797 och den fjerde 1801; men sedan den tredje fullbordats, 1802, uppstod ett afbrott ända till 1843, då arbetet på den fjerde och den femte samtidigt upptogs, ehuru grundstenen till den sistnämnda nedlades först d. 1 Dec. 1846. Arbetet med dockbyggnaden slutades 1850. Ett par af dockorna hafva efter hand undergått förändringar till djup och längd. Deras nuvarande dimensioner äro följande:
längd bredd
i meter djup 1:sta dockan 65,38 15,32 5,94 2:dra " 86,10 15,45 5,94 3:dje " 66,80 15,41 5,94 4:de " 67,69 15,38 5,94 5:te " 67,69 15,35 5,94
I Karlskrona äro följande af flottans fartyg f. n. (1884) förlagda: monitorerna John Ericsson, Thordön, Tirfing och Loke, linieskeppen Stockholm och Skandinavien, fregatten Vanadis, korvetterna Gefle, Thor, Balder, Saga, Freja, Josephine, Norrköping och af Chapman, briggarna Nordenskjöld, Gladan, Snappopp, af Wirsén, Skirner och Falken, kanonbåtarna Blenda, Disa, Urd, Verdande, Skuld, Rota, Skagul, Skäggald, Edda, Hogland, Ingegerd och Gunhild samt derjämte en del minbåtar och mindre fartyg.
K. eger såsom örlogshamn ett af naturen synnerligen gynnadt läge. Fastlandet beskrifver der mellan Almö och Möckelö uddar en stor ingående bukt, framför hvilken i en motsvarande utgående båge ligger ett bälte af större och mindre öar, inom sig inneslutande en af verldens största och bästa hamnar af nära 20 km. längd och 5 à 10 km. bredd. Som staden ligger på en ö, skild från fastlandet genom Vämmö och mellanliggande sund, är den äfven från landsidan lätt skyddad för fientligt anfall. -- Karl XI beslöt 1679 att vid K. anlägga en hufvudstation för svenska flottan. En af generalqvartermästaren Erik Dahlberg uppgjord plan till hamnens befästande stadfästes 1683, och två år senare togo arbetena derå sin början under Dahlbergs ledning samt fortsattes sedan af hans efterträdare Stuart. Försvarsanordningarna utgjordes åt sjösidan af en yttre linie vid de i hafsbanden belägna större inloppen och en inre, dragen omkring sjelfva varfvet, jämte spridda befästningar på kringliggande holmar. Detta inre försvar var så mycket nödvändigare, som inga försänkningar i de yttre sunden den tiden stängde inloppen till redden. Så uppfördes efter hand Kungsholms fästning och Drottningskärs kastell, på hvar sin sida om det stora södra inloppet, samt hela den inre befästningen omkring varfvet, af hvilken ännu finnas några spridda lemningar. På Vestra Hästholmen ämnade man uppföra en större donjon; men denna kom aldrig till utförande, utan anlades der i stället några mindre jordbatteirer till försvar för vestra inloppet. Till landsidans försvar uppgjordes också ganska vidlyftiga planer, som ej häller blefvo utförda. -- År 1820 framlades en plan att sätta de gamla befästningarna åt sjösidan i mera tidsenligt skick och, der sådant behöfdes, öka deras styrka. Enligt denna plan skulle Kungsholms fästning ombyggas, Drottningskär iståndsättas, en ny skans i enlighet med den äldre försvarsplanen anläggas på Hästholmen samt för det inre försvaret åtskilliga torn och batterier uppföras på åtta särskilda holmar och skär. Grundtanken af ett yttre och ett inre försvar gjorde sig således fortfarande gällande. Sedan denna ombyggnad af Kungsholms fästning på 1850-talet var afslutad, uppfördes, för det inre reddförsvaret, afvikande från förslaget, endast två torn, Kurrholmen och Godnatt, hvarefter en mindre skans uppfördes på Vestra Hästholmen. -- Emellertid funnos de sålunda utförda befästningarna snart otillräckliga att motstå sjöartilleriets alltmera växande makt, hvarför genomgripande förändringar och förstärkningar föreslogos af 1867 års befästningskomité. Dessa kommo väl ej i oförändradt skick till utförande, men lades dock till grund för den i afseende på kostnaden något billigare plan, som utarbetades 1870, och hvilken sedan blifvit följd vid de nu afslutade arbetena.
I sitt nuvarande skick utgöras K:s befästningar af följande försvarsanordningar. Mellan de öar, som omgärda stadens redd, sträcker sig en kedja af starka stenförsänkningar, i hvilka finnas tvänne inseglingsrännor, en större vid södra inloppet, försvarad af Kungsholms fästning (Drottningskär är såsom fästningsverk slopadt), och en mindre vid vestra inloppet, försvarad af skansen å Vestra Hästholmen. Sjelfva inseglingsrännorna skola vid krigstillfälle spärras med minor. Kungsholms fästning, som till sin södra del undergått en fullständig ombyggnad, företer i plan en ganska oregelbunden form. Söderut, mot hafvet, äro vända trenne starkt profilerade fästningslinier, bestyckade med pansarbrytande kanoner å öppen vallgång. Å fästningens vestra sida ligga ett för flankering af försänkningslinien och inseglingsrännan afsedt, något tillbakadraget pansarbatteri samt en starkt profilerad linie, från hvars öppna vallgång sundet kan i sned riktning beskjutas. Östra sidan utgöres af en lång rak linie, som vänder sin eld mot Tjurkö och mellanliggande sund. Mot norr (ryggsidan) är fästningen sluten af en fristående mur och en två våningar hög donjon, båda qvarstående delar af den gamla fästningen. Stormfriheten åstadkommes dels genom torra grafvar, flankerade af kaponierer, dels och i synnerhet genom en på omkr. 60 m. afstånd från stranden rundt om anfallsfronterna dragen stenjeté, hvarigenom sålunda bildas en af fästningens frontala eld beherskad våt graf, hvilken hindrar båtar att lägga till vid stranden. -- Rörande skansen på Vestra Hästholmen se Hästholmen. Mot landsidan utgöras försvarsanordningarna af en mellan Vämmö och fastlandet upprensad bred våt graf, flankerad af ett litet starkt fäste på Koholmen och frontalt beskjuten från de bakom liggande Oskarsvärnslinierna, hufvudsakligast öppna jordverk. K. S. L. H. O. A. B.
