Kartusch. 1. (Fr. cartouche, Ital. cartoccio, af Lat. charta, pappersblad). Det italienska ordet betyder egentligen en strut eller ett fodral af rulladt papper, men nyttjas äfven såsom benämning på de titelinfattningar, i form af halfuppvikna pappersrullar, hvilka plägade tecknas å kartor, böcker o. d. och vanligen äfven voro omgifna af andra prydnader eller attribut. Under barocktiden användes på liknande sätt anordnade sköldar eller infattningar med upprullade eller omböjda utsprång (se fig.).
Sedermera har ordet blifvit användt i betydelsen af en rikare ornerad infattning i allmänhet, företrädesvis då den är tecknad eller graverad, t. ex. kring en titel eller smärre bildframställning. -- Om den s. k. hieroglyfkartuschen se Hieroglyfer, sp. 1205. -- 2. (Fr. cartouchière), krigsv., den väska af styft läder, i hvilken kavalleristerna och stundom jämväl artilleristerna inom de flesta arméer, äfven den svenska, medföra sin ammunition. Den bäres på en rem öfver ena axeln. 1. Upk. 2. C. O. N.