Kausativ (af Lat. causa, orsak, grund), förorsakande, föranledande. Kausativt l. faktitivt verb är ett sådant härledt transitivt verb, som uttrycker den verksamhet, hvilken frambringar det i stamordet betecknade tillståndet, t. ex. fälla (af falla), skälla (af skalla), bränna (af brinna).
Participium (Lat., af particeps, delaktig; egentl. ett sådant ord, som är delaktigt såväl af verbal som af adjektivisk ka… Reflexiv (af Lat. reflexivus, återböjande, tillbakavändande), tillbakasyftande, återverkande; gramm., (Lat. reflexivum… Verbal- (Lat. verbalis, af verbum, ord). 1. Som består af ord (t. ex. verbalindex, verbalinjurie); ordagrann, bokstaf… Relativum (Lat., »syftande på», »hänförande sig till», med underförst. verbum, ord), gramm., är en beteckning för sådan… Deponens Lat., plur. deponentia (pres. partic. af deponere, lägga bort, lägga af), gramm., egentl. bortläggande (näml.… Predikativ (af ett för grammatiskt ändamål af Lat. praedicatum nyafledt ord praedicativus, »som har afseende på predikat… Plusqvamperfektum (Lat. plusquamperfectum, d. v. s. plus quam perfectum, nämligen tempus, »mera än förfluten l. fullbordad tid»… Supinum Lat., gramm., kallas vissa af det latinska verbets nominalformer, hvilka liksom gerundium, men endast i fören…
Alla artiklar i ämnet →