Kex. Se Cakes. Suppl.
*1. Key, K. F. E. Emil, afled d. 31 Dec. 1892 i Visby.
*2. Key, E. A. H. En frukt af K:s lifliga intresse såsom led. af 1882–84 års stora läroverkskomité är den af honom utarbetade Bil. E. till komiténs utlåtande, hvilken innehåller Redogörelse för den hygieniska undersökningen (1885; i sammandrag öfvers. till tyskan af L. Burgerstein: Axel Keys schulhygienische untersuchungen in deutscher bearbeitung, 1889). Hans i sammanhang med dessa undersökningar stående föredrag vid den 10:de internationella medicinska kongressen i Berlin 1889 Die pubertätsentwicklung und das verhältniss derselben zu den krankheitserscheinungen der schuljugend belönades med Sv. Läkaresällskapets årspris 1893. Såsom rektor vid Karolinska institutet 1886–97 inlade K. stora förtjenster om läroverkets utveckling. I sina program till de professorsinstallationer, som under hans rektorat egde rum, behandlade han flere kapitel ur medicinens historia i Sverige. Särskildt må påpekas Till kirurgiens historia i Sverige, särskildt med hänsyn till den kirurgiska undervisningen i Stockholm (1897). 1882–87 var K. en af hufvudstadens representanter i riksdagens Andra kammare samt har sedan 1886 såsom den ene af Vet. akad:s representanter tillhört styrelsen för Stockholms högskola. Den 28 Mars 1897, på 36:te årsdagen af hans utnämning till professor, var K. föremål för en storartad hyllning, vid hvilken bl. a. hans af O. Björck målade porträtt aftäcktes och ett fest band af »Nordiskt medicinskt arkiv» öfverlemnades till honom. Han tog 1897 afsked från professuren. — Hans son, Karl Axel Helmer, född d. 26 April 1864, docent i literaturhistoria vid Upsala universitet 1894–95, har skrifvit literaturhistoriska uppsatser (Alessandro Manzoni, 1894, m. fl.) och skådespel samt är sedan 1897 redaktör af »Svenska Dagbladet». R. T–dt.
3. Key [kej], Ellen Karolina Sofia, föreläserska, författarinna, dotter af K. 1, född d. 11 Dec. 1849 på Sundsholm i Södra Tjust, har sedan 1883 verkat som föreläserska i svensk kulturoch literaturhistoria vid Arbetareinstitutet i Stockholm samt äfven varit lärarinna vid en privatskola. Hon har derjämte uppträdt såsom entusiastisk förkämpe för radikala åskådningssätt i sociala, etisk-religiösa och estetiska frågor, dels genom formfulländade och tankedjupa föredrag, som hon hållit både i Sverige och i grannlanden, dels genom skrifter, i hvilka gedigna insigter och sjelfständigt tillkämpade åsigter iklädts en på samma gång kraftfull och ädel språkform. Grundtonen i hennes skriftställarskap utgöres af krafvet på den rent menskliga individualitetens fria utveckling inom alla lifsområden. Mycken uppmärksamhet väckte hennes skrift Några tankar om huru reaktioner uppstå (1889). De med värme och talang skrifna biografierna Ernst Ahlgren (s. å.) och Anne Charlotte Leffler, duchessa di Cajanello (1893) framkallade en polemik om bl. a. äktenskapsfrågan. Den literära studien C. J. L. Almqvist, Sveriges modernaste diktare (1897) samt de framstående småskrifterna Individualism och socialism (1895) och Bildning (1897) förtjena ock nämnas. Ett af fröken K. 1896 hållet föredrag i qvinnofrågan, hvilket väckte en storm i qvinnoemanicipationens läger, gaf upphof till hennes skrifter Missbrukad kvinnokraft samt Kvinno-psykologi och kvinnlig logik (s. å.), i hvilka hon framhåller vigten deraf att arbetet för qvinnofrigörelsen icke må upphäfva det för qvinnan såsom sådan utmärkande, om hon rätt skall fylla sin bestämmelse i kulturens tjenst. Ett lifligt meningsutbyte och flere motskrifter framkallades af detta hennes uppträdande. Fröken K. eger vidare betydelse såsom en sammanhållande länk i 1890-talets svenska författare- och konstnärskretsar. E. F–t.