Kisel

Kisel (Lat. silicium), kem., ett icke metalliskt grundämne, som ymnigt förekommer i förening med syre i mineralriket. I rent tillstånd framställdes kisel 1823 af Berzelius genom upphettning af kiselfluorkalium med kalium. Så beredd bildar den ett brunt affärgande pulver, men Wöhler har erhållit kisel äfven i form af grafitlika fjäll och diamantartade kristaller. Kristalliserad kisel bildar starkt glänsande, svartgrå nålar. Kisel, hvars atomvigt är 28 och tecknas Si, är ett utprägladt fyr-atomigt element. Den ger med väte en gasformig förening Si H₄, med klor kloriden Si Cl₄, en färglös, flyktig vätska, med klor och väte siliciumkloroform, Si Cl₃ H, likaledes en flyktig vätska. Till fluor har kisel stark frändskap. Fluorkisel, Si Fl₄, bildas vid inverkan af fluorväte på kiselsyra och är en färglös gas, hvilken, inledd i vatten, frambringar en geléartad fällning af kiselsyrehydrat, under det den tvåbasiska kiselfluorvätesyran, Si Fl₆ H₂,stannar i vätskan. Denna syra, hvars formel äfven kan skrifvas Fl₂ Si(Fl=Fl-H)₂ eller, analogt med kiselsyrehydratets, O Si (O H)₂, utdrifver kolsyra ur karbonat och ger med metaller salter, fluosilikat eller kiselfluormetaller. Med syre ger kisel kiselsyra, Si O₂ (se Kiselsyra), och med svafvel hvitt, kristalliserande svafvelkisel, Si S₂, som af vatten sönderdelas, så att svafvelväte och kiselsyra bildas. Äfven med qväfve förenas kisel, t. o. m. direkt, och ger hvitt, eldfast siliciumqväfve. Man känner en hel mängd siliciuinföreningar, hvilka innehålla kol och äro sammansatta enligt den organiska kemiens lagar. Dessa föreningar, som blifvit studerade af Friedel och Ladenburg, visa, att en nära slägtskap förefinnes mellan kisel och kol. P. T. C.