Sida 380
Kirmansjahan ...
god väg att uppnås, sedan det lyckats nuvarande innehafvaren af malmberget, D:r Alrik Ljunggren, att vinna en engelsk jernvägsbyggarefirma för anläggning af en jernväg mellan Luleå och Ofoten fjord förbi både Gellivara, Kirunavaara och Luossavaara malmfält, hvarigenom det varder möjligt att i stor skala tillgodogöra dessas hittills oåtkomliga stora malmrikedomar, på samma gång som vidsträckta, ännu så godt som öde trakter öppnas för kultur och civilisation. -- Kirunavaara malmberg har varit kändt ända sedan 1736, då det besöktes af en kommission, bestående af landshöfdingen Gyllengrip, assessoren Kalmeter och bergmästaren Svanberg. Det har sedermera flere gånger blifvit omnämndt och inmutadt, ehuru dess aflägsna läge och svårigheten med transporter förhindrat all bearbetning deraf. C. A. D.
Kirurgi (af Grek. cheirurgia, egentl. arbete med handen, af cheir, hand, och ergon, arbete), betecknar vanligen den vetenskap eller den konst, som afser botandet af de yttre kroppsdelarnas sjukdomar. Men kirurgien har redan vida öfverskridit de gränser, som tillförene voro satta för dess verksamhet: de yttre delarna af menniskokroppen. Den sysslar numera med nästan alla, äfven inre organ. Hjernskålen, näskaviteten, munnen, struparna, brösthålan, urinblåsan hafva redan längesedan nåtts af kirurgen; på senare tider har han direkt ingripit i bukhålan och alla deri belägna organ, magsäcken, tarmar, lefver, mjelte, njurar. Han har sträckt sin hand in i lungorna och hjernan, och man kan nästan säga, att för kirurgien gifves det icke mera någon gräns, ity att den alltmera tränger in på det område, som förut ansågs tillhöra den inre medicinen uteslutande. -- För kirurgen är det för öfrigt alls icke nödvändigt att i hvarje fall företaga operationer, allraminst blodiga sådana. Den skickligaste kirurgen är, trots den allmänna föreställningen, ej alltid den, som opererar mest och bäst, utan den, som bäst bedömer hvad han har för sig, vet att operera, då det är nödvändigt, men kan hjelpa sig utan operation, då sådant är möjligt. Det ligger ofta oändligt mycket mera talang uti att undvika en operation, synnerligast en stympande sådan, än i att verkställa den. Rsr.
Kirurgie magister-examen. Se Karolinska mediko-kirurgiska institutet.
Kirurgiska societeten. Se Karolinska mediko-kirurgiska institutet.
Kirwan [köroen], Richard, irländsk kemist och geolog, f. 1735, var 1766--68 advokat, men lefde sedan som privatman omvexlande i London, på sitt gods i Irland och i Dublin, der han dog 1812. Han författade, utom en mängd specialafhandlingar, Elements of mineralogy 1784; 2:dra uppl. 1794--96) och vann ett aktadt namn genom sina analytiska undersökningar.
Kis [kisj] i sammansatta magyariska ortnamn betyder "liten".
Kis, miner., betecknar i allmänhet metalliskt glänsande, i mineralriket förekommande föreningar af metaller och svafvel, t. ex. svafvelkis och magnetkis, kopparkis, arsenik-kis. P. T. C.
Kisa, socken i Östergötlands län, Kinda härad. Arealen 23,481 har. 3,474 innev. (1883). Annex till Vestra Eneby, Linköpings stift, Kinds kontrakt.
Kisa-mor. Se Jansson, Maria.
Kischm [hårdt k] l. Tawilah ("lång ö"), långsträckt, smal ö vid inloppet till Persiska viken, genom ett smalt sund skild från persiska fastlandet. Den har en areal af omkr. 1,680 qvkm., är bergig längs södra kusten, men för öfrigt jämn och har jämte torra sträckor äfven fruktbara trakter, som frambringa spanmål, drufvor, dadlar, meloner etc. Flere naftakällor finnas. Hufvudorter på ön äro Kischm, vid östra, och Bassidur, vid vestra änden. Ön, som har omkr. 5,000 innev., tillhör Persien, men har länge varit förpaktad till sultanen af Maskat.
Kisel (Lat. silicium), kem., ett icke metalliskt grundämne, som ymnigt förekommer i förening med syre i mineralriket. I rent tillstånd framställdes kisel 1823 af Berzelius genom upphettning af kiselfluorkalium med kalium. Så beredd bildar den ett brunt affärgande pulver, men Wöhler har erhållit kisel äfven i form af grafitlika fjäll och diamantartade kristaller. Kristalliserad kisel bildar starkt glänsande, svartgrå nålar. Kisel, hvars atomvigt är 28 och tecknas Si, är ett utprägladt fyr-atomigt element. Den ger med väte en gasformig förening Si H4, med klor kloriden Si Cl4, en färglös, flyktig vätska, med klor och väte siliciumkloroform, Si Cl3 H, likaledes en flyktig vätska. Till fluor har kisel stark frändskap. Fluorkisel, Si Fl4, bildas vid inverkan af fluorväte på kiselsyra och är en färglös gas, hvilken, inledd i vatten, frambringar en geléartad fällning af kiselsyrehydrat, under det den tvåbasiska kiselfluorvätesyran, Si Fl6 H2,stannar i vätskan. Denna syra, hvars formel äfven kan skrifvas Fl2 Si(Fl=Fl-H)2 eller, analogt med kiselsyrehydratets, O Si (O H)2, utdrifver kolsyra ur karbonat och ger med metaller salter, fluosilikat eller kiselfluormetaller. Med syre ger kisel kiselsyra, Si O2 (se Kiselsyra), och med svafvel hvitt, kristalliserande svafvelkisel, Si S2, som af vatten sönderdelas, så att svafvelväte och kiselsyra bildas. Äfven med qväfve förenas kisel, t. o. m. direkt, och ger hvitt, eldfast siliciumqväfve. Man känner en hel mängd siliciuinföreningar, hvilka innehålla kol och äro sammansatta enligt den organiska kemiens lagar. Dessa föreningar, som blifvit studerade af Friedel och Ladenburg, visa, att en nära slägtskap förefinnes mellan kisel och kol. P. T. C.
Kisel-galmeia, miner., ett af vattenhaltigt zinksilikat, Zu2 O4 Si + H2 O, sammansatt, stundom kristalliseradt mineral af vanligen gulhvit färg, hvilket förekommer utomlands flerestädes i zink-grufvor, men ej anträffats i Sverige. P. T. C.
Kiselgur. Se Bergmjöl.
Kisel-infusorier, förr använd benämning för representanterna af den till algerna hörande växtgruppen diatomaceae (se d. o.). E. E.
Kiseljord. Se Kiselsyra.
Kiseisinter, miner., petrogr., en icke kristalliserad, antingen kompakt och hård eller i viss
Källa: Project Runeberg · ·
