Kitt, i vidsträcktaste mening taget, hvarje ämne eller blandning af ämnen, som, sedan det i upplöst eller uppmjukadt tillstånd införts mellan de mot hvarandra vända ytorna af tvänne föremål, vid sitt tillhårdnande förmår att fast förena och sammanbinda dessa. Under denna definition komma emellertid många ämnen att innefattas, hvilka man vanligen ej plägar anse och kalla för kitt, såsom cement, murbruk, lim, klister, gummi, lack o. s. v. Det torde dock vara svårt att gifva någon annan förklaring af ordet kitt, som kan inom sig inrymma alla de snart sagdt otaliga blandningar, hvilka bära detta gemensamma namn. Det gifves nämligen ej något universalkitt, utan det erfordras i regeln olika kitt för olika ändamål, olika blandningar för föreningen af sten, metaller, glas och porslin, olika för sammanbindandet af likartade och olikartade föremål. Det är häraf tydligt,
att beståndsdelarna och deras proportioner hos olika slag af kitt kunna vara mycket olika, och man kan på grund deraf indela kitten i åtskilliga hufvudafdelningar, såsom oljekitt, hartskitt, kasein-kitt, jernkitt o. s. v. Den väsentligaste beståndsdelen af oljekitt en är en torkande olja, vanligen linoljefernissa, som visserligen äfven ensamt för sig kan användas som kitt, men har den olägenheten att hårdna alltför långsamt, hvarför den blandas med andra ämnen, såsom kalk, blyglete, zinkhvitt o. d. Oljekitten motstå i allmänhet inverkan af vatten samt hafva stor och mångsidig användning. Såsom exempel på dylika kitt kunna anföras det vanliga glasmästare-kittet, som tjenar att fästa glasrutor i träramar och beredes genom att intimt blanda pulveriserad krita och linoljefernissa, samt vidare det röda rörkittet, för tätning af rörledningar, hvilket består af 1 del mönja, 3 delar blyhvitt och kokt linolja i den mängd, som erfordras för att gifva blandningen konsistensen af en mjuk deg. Andra till denna afdelning hörande kitt beredas af blyglete (2 delar), kalk och sand (1 del af hvardera), som blandas med het linoljefernissa, vidare genom upplösning af lerjordstvål i samma slags fernissa, genom blandning af glycerin och blyglete och på mångfaldiga andra sätt. -- I hartskitten utgöres, såsom namnet antyder, den vigtigaste beståndsdelen af ett eller flere hartser, hvilka användas i smält eller upplöst tillstånd och efter afsvalning eller sedan lösningsmedlet afdunstat åstadkomma vidhäftningen mellan de föremål, som skola förenas. Hit höra mastix och sandarak, hvilka användas såsom kitt för glas och porslin, vidare lösningar af hartser (bernsten, mastix) i kolsvafla, af kautsjuk i stenkolsolja, blandningar af asfalt med cement, svafvel, terpentin, tjära (allt efter den grad af hårdhet man önskar att kittet skall ega) och otaliga andra kombinationer. Hartskitten hafva i allmänhet den stora fördelen framför oljekitten att de hårdna mycket hastigt, på samma gång som de äro lika vattentäta som oljekitten; men å andra sidan har flertalet af dem det felet, att de mjukna redan i lindrig värme, hvarförutom de efter längre tids förlopp ofta blifva spröda och falla sönder i pulver. Närastående till hartskitten äro de kitt, som beredas af svafvel och glaspulver, infusoriejord m. m. De begagnas stundom vid hopfogande af sten o. d. och upphettas omedelbart före användandet, till dess svaflet smälter. -- Kasein- l. kalk-kitten beredas på olika sätt, vanligen genom att man sammanrifver färsk, utpressad ost med släckt kalk, då en seg massa uppstår, som måste omedelbart användas, emedan den mycket snart hårdnar. Till denna massa kan med mycken fördel cement-pulver blandas. Äfven lösningar af kasein i natriumbikarbonat-, vattenglasoch borax-lösningar äro goda kitt, särdeles för glas och porslin. Utom kasein lämpa sig äfven många andra organiska ämnen, såsom ägghvita, gummi, lim, gluten m. fl., särdeles väl till att med kalk o. s. v. gifva starka och hållbara kitt. -- Jernkitten användas vid tätning af fogar å föremål af jern, såsom ångpannor, rörledningar o. s. v. Såsom exempel på dylika må anföras en blandning af 60 delar jernfilspån, 2 delar salmiak och 1 del svafvelblomma, som vid användningen utröres med vatten, surgjordt med litet svafvelsyra. Massan instrykes i de väl rengjorda fogarna och hårdnar efter några dagar. Har det sammanfogade stället att uthärda hög temperatur (glödning), nyttjas lämpligen ett af 4 d. jernfilspån, 2 d. lera och 1 d. porslinsmassa bestående kitt, som utröres med en koksalt-lösning. -- Utom de anförda finnas många andra slag af kitt, hvilka ej egentligen kunna hänföras till någon af de nämnda hufvudgrupperna, såsom vattenglas-, gips-, klorzink-kitt m. fl., hvilka komma i handeln under ofta tämligen fantastiska namn. S. J-n.