Köl

Köl, skeppsb., understa delen i ett träfartygs fasta förtimring (se h i fig. till art. Bordläggning, sp. 888). Kölen, som är i fyrkant behuggen, består alltefter fartygets storlek af färre eller flere timmer, sammanfogade medelst askar. I närheten af kölens öfverkant och parallelt med denna löper på hvardera sidan en triangulär ränna, kallad spunning, uti hvilken sambordsplankans underkant fogas. Den del af kölen, som är belägen öfver spunningen, kallas fjäder. Under fasta kölen ligger ett tunnare kölstycke, kalladt lösköl. -- På jernfartyg är kölen tillverkad antingen af plattjern eller plåt. I förra fallet är kölen belägen på samma sätt å jernfartyget som å träfartyget, d. v. s. den har en vertikal ställning midt under spanten, och de närmast kölen belägna bordläggningsstråken, kölstråken, äro böjda nedåt kölens sidor och sammannitade med kölen. I senare fallet finnes ej någon vertikal köl, utan fartyget är flatbottnadt, och den köl. som då finnes, består af dubbel plåt, liggande horisontalt midt under spanten. J. C. B.