Konklusivsats

Konklusivsats l. konklusiv sats (af Lat. conclusio, slutledning), språkv., kallas en sådan sats, som innehåller följden eller grunden till en annan och sålunda brukas vid slutledningar. Konklusiva satser inledas genom konklusiva konjunktioner och äro af två slag: 1) när de inledas med ty eller nämligen (som aldrig står i början af satsen), innehålla de grunden till den föregående satsen, t. ex. jag kan ej komma, ty jag är sjuk; 2) inledda med således, alltså, derför, följaktligen o. d., innehålla de följden af den föregående satsen, t. ex. jag är sjuk, således kan jag ej komma. En konklusiv sats och den föregående, hvars grund eller följd han angifver, bilda tillsammans en konklusiv satsbindning. En sådan skiljer sig blott till den grammatiska formen, men icke till innehållet, från en kausal satsfogning: jag kan ej komma, ty jag är sjuk = jag kan ej komma, emedan jag är sjuk.