Konkordans (Lat. concordantia, af concordare, öfverensstämma), öfverensstämmelse. 1. Teol., en förteckning på alla de ställen i en eller
flere skrifter, der samma ord eller ordform eller också öfverensstämmande tankar eller begrepp förekomma. Sådana förteckningar äro uppställda i alfabetisk ordning och af två slag: verbalkonkordanser (öfver ord och ordformer) och realkonkordanser (öfver tankar och begrepp). Det är egentligen öfver den Hel. skrift, som konkordanser förekomma. De äro till stor hjelp i och för bibelstudiet och uppgjordes derför tämligen tidigt. Omkr. midten af 1200-talet skref kardinalen Hugo af S:t Caro med några munkars hjelp en konkordans öfver vulgata-öfversättningen, hvilken konkordans förbättrades och tillökades af Arlotto de Prato omkr. 1290 och af Konrad af Halberstadt i 14:de årh. Efter detta mönster förfärdigades sedan hebreiska konkordanser öfver Gamla test., grekiska öfver septuaginta-öfversättningen och Nya test. samt på olika språk öfver olika bibelöfversättningar. Alla dessa konkordanser, så många som ännu finnas i behåll, tillhöra nyare tiden, från och med 16:de årh. Den mest kända och begagnade torde vara Gottfried Büchners "Biblische real- und verbalhandconcordans" (1740; 16:de uppl. 1882--83). I Sverige har S. G. Nygren utgifvit "Biblisk concordans" (1868). -- Äfven öfver koran finnas konkordanser, den första af år 1811. -- 2. Musikt., äldre tiders benämning på konsonans (se d. o.). -- 3. Geol., likformig lagring, det lagringsförhållande, som eger rum, då ett bergartslager (eller en serie sådana) är parallelt utbredt på eller intager samma lagerställning som de äldre, underliggande, hvilka således icke undergått några rubbningar, innan det ifrågavarande lagret bildades. Häraf uttrycket konkordant lagring, i motsats till diskordant eller olikformig (se Diskordans). De svenska silurbildningarna, sandsten, skiffer och kalksten, t. ex. de i Kinnekulle, äro konkordant aflagrade på hvarandra, men deremot råder i allmänhet diskordans mellan dessa och de underliggande urbergarternas merendels uppresta och skrynklade skikt. -- Adjekt. Konkordant. 1. J. P. 3. E. E.