Kooperation (Lat. cooperatio), samverkan, samarbete; inom nationalekonomien särskildt vissa arter af ekonomiska samföretag eller affärer, som bedrifvas för ett vanligen större, antal personers, kooperativa föreningars, gemensamma
räkning. Det gemensamma kännetecknet för de olika slag af sådana företag, som falla inom kooperationens begrepp, är att de alltid afse att företagsvinsten skall så rättvist som möjligt fördelas bland alla dem, som företrädesvis bidraga till dess uppkomst. Detta mål söker man för öfrigt vinna på olika sätt alltefter de särskilda samföretagens olika beskaffenhet. Emedan man plägar indela den allmänna hushållningsverksamheten i produktion, distribution och konsumtion, så skulle i motsvarighet härtill äfven de kooperativa föreningarna kunna indelas i produktionsföreningar, som för medlemmarnas gemensamma räkning drifva något slags ekonomisk produktion, distributiva föreningar, hvilkas affär faller inom handelns (eller bankväsendets) område, och konsumtionsföreningar, som hafva till uppgift att till gemensam nytta reglera medlemmarnas förbrukning af ekonomiska nyttigheter eller produkter. Emellertid har ordet konsumtionsförening i dagligt tal fått en skef betydelse, så att dermed förstås hvad som vetenskapligt riktigt borde heta kooperativt handelsbolag. Dessutom kan någon skarp gräns svårligen uppdragas mellan de nyssnämnda tre hufvudarterna af kooperativa föreningar, enär sådana finnas, som nästan lika riktigt skulle kunna hänföras till hvilkendera hufvudarten som hälst (t. ex. kooperativa byggnadseller bostadsföreningar). Stundom är skilnaden också nästan omärklig mellan kooperativa föreningar och vissa andra ekonomiska samföretag, som vanligen icke pläga betecknas såsom kooperativa, t. ex. aktiebolag eller öppna bolag mellan ett inskränkt antal personer, som alla medelst både arbete och kapital medverka i affären.
Trots dessa omständigheter måste dock erkännas, att den kooperativa rörelse, som sedan ett antal år tillbaka gör sig gällande inom de flesta af nutidens kulturfolk, utgör en af vårt århundrades märkligaste företeelser. Ehuru den kooperativa rörelsen ej är direkt framkallad, men åtminstone starkt påverkad af Robert Owens, Fouriers m. fl:s socialistiska eller kommunistiska idéer, så är hon dock alldeles skild ifrån, ja i visst afseende en fullkomlig motsats till egentlig socialism och kommunism. Under det kommunismen går ut på att afskaffa all enskild eganderätt, och den egentliga socialismen åtminstone vill upphäfva den enskilda eganderätten till kapital, afser kooperationen fast mer att göra allt flere enskilda personer till kapitalister. Men icke dess mindre utgör kooperativrörelsen en protest mot och ett försök att inskränka den hittills åtminstone öfvervägande individualistiskt kapitalistiska organisationen af den allmänna hushållningen eller de civiliserade folkens näringslif. Den fördel -- andel i affärsvinsten --, som aktiebolag afse att bereda sina delegare, vilja fullt principmässigt organiserade kooperativa föreningar gifva åt sina medlemmar i mån af dessas medverkan både såsom tillskjutare af kapital, såsom arbetare i företaget och såsom affärskunder. (På gränsen till den egentliga kooperationen står det slags organisation af affärsföretag, hvarvid arbetarna erhålla, utom sin fasta lön, äfven en viss andel i vinsten -- med eller utan andel i risken. Jfr härom Böhmert: "Die gewinnbetheiligung".)
I synnerhet i det britiska riket har kooperationen redan gjort högst anmärkningsvärda framsteg. Sedan en i synnerhet i andra och tredje årtiondet af detta århundrade uppkommen kooperativrörelse i det närmaste åter dött bort, inleddes en ny period i kooperationens historia af 28 fattiga väfvare i Rochdale (de bekanta "equitable pioneers"), som i Dec. 1844 med ett kapital af 28 pd st. öppnade en liten kooperativ handelsbod. I Dec. 1883 räknade denna förening öfver 11,000 medlemmar, med nära 6 mill. kronor kapital. Den har egna qvarnar. bagerier, slagterier etc.; den har befordrat sina medlemmars andliga utveckling genom storartade uppoffringar för bibliotek, läsesalar, undervisningskurser m. m. F. n. (1884) finnas i Storbritannien öfver 1,200 kooperativa handelsaktiebolag, som, efter Rochdale-pionierernas mönster, sälja sina varor (i regeln endast mot kontant betalning) till ungefår vanliga detaljpris, men, sedan en bestämd ränta (vanligen 5 proc.) beräknats på medlemmarnas i affären nedlagda kapital, och sedan alla öfriga affärskostnader blifvit betäckta, fördela den öfverskjutande vinsten till kunderna i förhållande till deras inköp af varor i föreningsbodarna. Äfven i Frankrike finnes en mängd sådana kooperativa handelsaktiebolag; jämväl Tyskland, Österrike, Italien, Schweiz m. fl. land hafva att uppvisa flere exempel på sådana framgångsrika "konsumtionsföreningar". I Sverige hafva hittills endast några få sådana föreningar funnits.
Såsom typer för en annan grupp af kooperativa handelsaktiebolag kunna anföras de stora föreningar, som i London bildats af militära och civila tjenstemän, nämligen "The army and navy cooperative society" och "The civil service cooperative society". Den förra föreningens omsättning uppgick 1882 till nära 40 mill. kronor, den senares till nära 30 mill. I dessa föreningars storartade butiker säljas varorna till så lågt pris som möjligt (med beräkning af endast en måttlig ränta på aktiekapitalet och någon afsättning till reservfond).
Orsaken till den framgång, som klokt och redbart skötta kooperativa handelsaffärer i regeln kunna påräkna, är tydligtvis att söka deri att de i väsentlig mån äro befriade från den risk, som enskilda handelsföretag löpa genom osäkerheten om fasta kunder. En svårighet, som deremot vidlåder smärre kooperativa handelsbolag af arbetare, nämligen att deras ledare oftast sakna speciella handelskunskaper och derför bl. a. lätt kunna göra missgrepp i fråga om varuinköp o. dyl., har i Storbritannien blifvit väsentligen undanröjd genom de kooperativa grosshandelsföreningarna ("cooperative wholesale societies") i Manchester och Glasgow. Den förra (som bildades 1863) räknar f. n. såsom delegare öfver 600 kooperativa föreningar (endast sådana få hafva aktier i grosshandelsföreningarna) med tillsammans omkr. 450,000 medlemmar. Dess eget kapital uppgick 1883 till öfver 11 mill. kr. och årsomsättningen till öfver
80 mill. Den har uppköpare i de flesta verldsdelar, flere egna ångfartyg och en mängd filialer.
Grosshandelsföreningen i Manchester har en bankafdelning, som torde utgöra den hittills enda rent kooperativa bank, som finnes till. Vinsten fördelas mellan bankens alla kunder, såväl insättare som låntagare, i förhållande till de räntebelopp, som under räkenskapsperioden kommit på deras debet eller kredit. De s. k. folkbankerna (se d. o.) äro icke i egentlig mening kooperativa föreningar, utan skilja sig från andra bankföretag hufvudsakligen deruti att de (åtminstone nominelt) hafva sina delegare och söka sina kunder företrädesvis bland smärre industriidkare (i vidsträckt bemärkelse). Liksom de egentliga bankerna hafva de i allmänhet till hufvuduppgift att gifva delegarna god dividend. "Kooperativa" äro deremot de s. k. Raiffeisenska låneföreningarna i vestra Tyskland. (Se Raiffeisen.)
För flere slags produktionsföreningars uppkomst och utveckling hafva de ofvannämnda kooperativa grosshandelsföreningarna redan visat sig kunna blifva af mycket stor betydelse både såsom förträffliga fasta afnämare af produktionsföreningars alster och såsom pålitliga och sakkunniga kommissionärer för uppköp af råvaror. Derigenom minskas ganska väsentligt en del af de svårigheter, som hittills oftast hindrat produktionsföreningars framgång. Emellertid qvarstår alltid den svårigheten att ledningen i sådana föreningar i allmänhet måste anförtros åt personer, som i intellektuelt afseende stå föga öfver de medverkande arbetarna. Sådana föreningar förutsätta derför alltid en jämförelsevis hög utveckling hos de medverkande (äfven i sedligt afseende, om nödig disciplin skall kunna upprätthållas); och de lämpa sig åtminstone ännu icke för alla yrken -- minst för den större fabriksindustrien. De egentliga produktionsföreningarnas antal är också ingenstädes på långt när, sannolikt utom i Frankrike, så stort som de kooperativa handelsbolagens, såvida man icke medräknar de ganska talrika kooperativa föreningar, som fiskerinäringen i flere land har att uppvisa. Flere sådana kooperativa "båtlag" eller "vadlag" finnas sedan gammalt äfven vid Sveriges hafskuster. Vanligen äro alla eller åtminstone de flesta deltagarna på samma gång arbetare och egare af en lott i båtlagets kapital (båtar, fiskredskap o. dyl.). Utbytet fördelas in natura i två lika delar -- mellan kapitalet och arbetet --, och af hvardera hälften få samtliga deltagare hvar sin lika andel. -- Af andra kooperativa föreningar har Sverige väl endast sådana, som stå på gränsen till små öppna bolag eller aktiebolag af handtverkare.
Kooperativt jordbruk har hittills försökts mera sällan. Med afgjord framgång arbetade t. ex. en kooperativ jordbruksförening såsom arrendator af egendomen Ralahine på Irland (1831), men föreningen upplöstes redan under tredje året af sin tillvaro (på grund af egendomens försäljning). För närvarande pågå i England åtminstone ett par försök i liknande riktning. Kooperativa bostadsföreningar hafva mångenstädes, äfven i Sverige, haft rätt god framgång. Det är dock förenadt med stora svårigheter att åstadkomma en fullt tillfredsställande lagstiftning rörande de enskilda föreningsmedlemmarnas ömsesidiga rättigheter och skyldigheter, i synnerhet der, såsom i Stockholm, husen byggas stora och afses för ett betydligt antal familjer.
Kombinationer af olika slags kooperativa föreningar förekomma ej sällan. Särskildt i Storbritannien hafva många distributiva föreningar en eller flere afdelningar för produktion (qvarnar, bagerier, slagterier etc.). I staden Halifax finnes i förening med en mycket stor distributivförening en byggnadsförening, der medlemmarna -- uteslutande eller företrädesvis medelst sina andelar i vinsten på handelsaffären -- inom ett visst antal (t. o. m. 14) år blifva egare af små, men väl inrättade boningshus. -- En högst märklig och mångsidig kooperativ förening är inrättad i Guise nära S:t Quentin (nordvestra Frankrike) af M. Godin; den omfattar ett kooperativt gjuteri, handelsbodar, stora byggnader för flere hundra familjer med många inrättningar för gemensam nytta (den s. k. "Familistèren").
Den kooperativa rörelsen i Storbritannien är synnerligen väl organiserad: centralstyrelse i Manchester, gemensamt tidnings-organ ("The cooperative news"), årliga nationella kooperativa kongresser. På centralstyrelsens föranstaltande hafva utgifvits "Handbook for cooperators" (1881) och en mängd ströskrifter. The wholesale society i Manchester har utgifvit (1883 och 1884) en mycket innehållsrik "Annual". J. Lr.