Korn. 1. Fornsv. bjugg, D. byg, Isl. bygg, Lat. Hordeum, landtbr., ett till nat. fam. Gramineae hörande sädesslag, som har blommorna sittande i ax med i sex rader ställda enblommiga småax. Alltefter som dessa äro allesammans tvåkönade eller delvis innehålla endast ståndare, skiljer man mellan sexradigt korn, hos hvilket samtliga de sex radernas ax äro tvåkönade samt således ega förmåga att utveckla frukt, och tvåradigt korn (H. distichum) som har endast tvänne raders ax tvåkönade, under det att de fyra öfriga radernas ax (hvilka sakna agnborst) innehålla endast han-blommor, som efter blomningen afvissna. Af det sexradiga kornet finnas tvänne olika slag, stjernkorn l. sexslinnekorn (H.
hexastichum), med alla sex axraderna utspärrade, och vanligt sexradigt korn (H. vulgare), med tvänne axrader tryckta intill axspindeln och de fyra öfriga raderna utspärrade. Som dessa senare företrädesvis märkas, har man äfven, ehuru orätt, kallat detta kornslag fyrrådigt. Det tvåradiga kornet har större sädeskorn än det sexradiga. Det benämnes derför äfven grofkorn och är dessutom kändt under åtskilliga provinsnamn: gumrik,gumring och flättring. Det i Sverige allmänt odlade chevalier-kornet är en från Frankrike införd form af det tvåradiga kornet. I vigt öfverträffar det tvåradiga kornet det sexradiga, hvilket i vissa orter kallas småkorn. Minst väger stjernkornet. Detta kornslag har af ålder varit odladt längst uppe i Lappland och är derför kändt äfven under benämningen lappkorn. Försök med att odla detsamma i de mellersta och södra landskapen af Sverige hafva lyckats ganska väl och lemnat mycket tidig skörd; men den låga vigten har icke uppmuntrat till att fortsätta med detta kornslags odling. Af alla de ofvan nämnda kornslagen förekomma skal-lösa sorter, som vanligen kallas himmelskorn (rättel. Himalajakorn; de lära hafva från trakten af Himalaja införts till Europa). -- Kornet är troligen det äldsta i norden odlade sädesslaget. Såsom dess hemland betraktar man södra delen af Kaukasus ned emot Kaspiska hafvet, Palestina och Indien, hvarest det ock af ålder varit odladt. Det har en vidsträcktare utbredning än något af de öfriga sädesslagen. Det odlas jämte majs och ris i de varma landen, och det går mot norden längre än något annat sade. I Alten i Norge, under 70:de breddgraden, der det nordligaste åkerbruket på jorden finnes, är kornet det enda sädesslag, som kan odlas; så är händelsen äfven vid Karesuando, der, vid 68° 30' n. br., Sveriges nordligaste åkerbruk förekommer. I de varma landen odlas kornet såsom höstsäd. Redan i södra Tyskland är det såsom sådant osäkert, och i norden lämpar det sig endast såsom vårsäd. Odlingen af detta sädesslag har i senare tider blifvit mera lönande än förr, i det att godt maltkorn numera är en af de många bryggerierna eftersökt vara. Kornet är nogräknadt på jord och fordrar för sin fulla utbildning en väl brukad, mullblandad lättlera eller lermylla. Äfven på god sandmylla (s. k. "mulljord" l. "svartmylla") går kornet väl till, likasom i allmänhet på all på mylla rik och i god växtkraft varande jord. På en hektar utsås omkr. 3,5 hl. Medelafkastningen uppgår till 23--26 hl. säd och 2,000 kg. halm på hektaren. De olika kornslagens vigt är mycket olika. Minst väger, såsom ofvan nämnts, stjernkornet, hvilket vanligen ej når högre vigt än 50--62 kg. pr hl., mest det tvåradiga kornet, särskildt det skal-lösa slaget deraf, hvars vigt uppgår till 72--77 kg. pr hl. I Sverige skördades 1882 omkr. 6 mill. hl. korn (15,75 proc. af hela spanmålsskörden). S. å. utfördes 595,210 hl. samt infördes 148,650 hl. korn och malt. -- 2. Krigsv. Se Visirpunkter. -- 3. En vigt = 0,0425 gr.; 100 korn = 1 ort. -- 4. Remediet l. felgränsen för dukatens ratta vigt enl. 1835 års k. förordn, om myntfoten. Se Skrot och korn. 1. J. A.