Kran. 1. En mekanisk inrättning, anbragt å en rörledning till ett kärl i ändamål att efter behof kunna antingen helt och hållet afstänga eller ock reglera genomgången till eller från kärlet af något flytande eller gasformigt ämne. Kranen består af två hufvuddelar: kranhuset och krankiken. Kranhuset är försedt med halsar, hvilka medelst flänsar äro förbundna till angränsande rörledning. Krankiken, som har konisk form och är väl inslipad i kranhuset, är försedd med erforderliga öppningar, hvilka genom krankikens vridning kunna ställas så, att loppet genom kranen blir i större eller mindre grad öppet eller ock helt och hållet afstängdt. För att qvarhålla krankiken på sitt ställe i kranhuset nyttjas än en ansättningsskruf, anbragt i kikens mindre botten, än en gland med packningsdosa, anbragt på kikens större botten. Skall kranen endast användas såsom afloppskran från ett kärl, kan den vara fäst direkt på kärlets vägg; åt dess afloppsmynning gifves då en efter omständigheterna afpassad form. -- 2. Maskin, hvarmed större tyngder kunna förflyttas i både vertikal och horisontal riktning. Den förstnämnda rörelsen åstadkommes medelst "spel" med erforderlig utvexling, den sistnämnda rörelsen derigenom att hela kranen på ett eller annat sätt ändrar ställning eller plats. Med afseende på denna sistnämnda rörelse förekomma följande slag af lyftkranar:
a) Mastkranen, en på en kaj fristående, fast kran, som vid skeppsvarf och mekaniska verkstäder nyttjas för att i fartyg, liggande invid kajen, insätta master, ångpannor och andra större tyngder. En sådan kran består af två
kranben af jernplåt eller trä, sammanbundna upptill af ett tvärstycke och nedtill försedda med skor af gjutjern, hvilka hvila uti gjutjernspannor, infällda i kajmuren. Vid tvärstycket är öfre ginblocket fast, och den från detta block kommande löparen (kettingen) är ledd genom fotblock, placeradt vid ena kranfoten, till ett spel, stående på något afstånd från kranen, inåt kajen. Åt kranen kan efter behag gifvas en lutande ställning såväl utåt, öfver det invid kajen liggande fartyget, som inåt, öfver kajen. I förra fallet stöttas kranen af stag af jerntrådslina eller ketting, hvilka stag med sina yttre ändar äro fästa vid kranens tvärstycke och med de inre ändarna äro upplindade på vindspel, placerade på längre afstånd från kranen, inåt kajen. I senare fallet stöttas kranen, så att den ej kan falla inåt öfver kajen, af två sträfvor, en för hvartdera kranbenet. Dessa stöttors lutning regleras medelst kettingar, gående från sträfvornas öfre ändar ned till ansättningsrullar, placerade invid kranens fötter.
b) Svängkranen är inrättad så, att en antingen horisontal eller sned utliggare, i
hvilken lasten lyftes, svänges omkring en vertikal axel. Denna kran kan vara fast eller flyttbar,
beroende af huruvida den vertikala axeln är orubbligt fäst på ett visst ställe, eller om den är fäst i en vagn, som kan förflyttas utefter en spårväg.
c) Flyttbara jernvägskranen och flyttbara tak-kranen (E. travelling cranes) bestå af två hufvuddelar: en ram, som på jernvägs-spår kan förflyttas i horisontal riktning, samt ett spel, som återigen kan förflyttas på förenämnda ram i en riktning vinkelrät mot den, i hvilken hela ramen förflyttas. I spelet lyftes lasten, hvilken således kan flyttas till hvilket ställe som hälst inom det område, som bestämmes af utsträckningen af den spårväg, på hvilken ramen rör sig, och den ofvanpå ramen befintliga spårvägen för spelet. J. G. B.
