Lagbok

Lagbok, en mer eller mindre fullständig, mer eller mindre systematiskt ordnad och från den lagstiftande makten utgående sammanfattning af lagbud, som gälla inom ett land eller en del af ett land. En sådan "kodifikation" har väsentliga fördelar, men möter ofta stora svårigheter. Å ena sidan medför det osäkerhet i rättstillståndet och oreda i de rättsliga förhållandena, om ingen sammanfattning af gällande lagbud och rättsgrundsatser finnes, utan den gällande rätten utgöres af dels fristående förordningar och föreskrifter, dels sedvanerättsgrundsatser. A andra sidan möter den svårigheten att, då en dylik kodifikation måste utgå från fasta, hela rätten genomgående principer, lagstiftaren lätt löper fara att vid ett sådant försök, som således i större eller mindre mån innebär en omskapning af rätten, komma i strid med folkets rättsmedvetande. När och i hvilken omfattning en sådan kodifikation kan och bör ega rum beror derför på olika kulturförhållanden och andra omständigheter på olika tider hos olika folk. Inom rättsvetenskapen har om denna fråga en strid af stort intresse förts mellan Thibaut ("Über die nothwendigkeit eines allgemeinen bürgerlichen rechts fur Deutschland". 1814) och Savigny ("Vom beruf unserer zeit für gesetzgebung und rechtswissenschaft", 1815). -- Den mest betydande kodifikation, som rättshistorien känner, är den, som Justinianus företog af romerska rätten (jfr Justinianus och Romersk rätt). I det moderna Europas kulturstater finnes i allmänhet rätten kodificerad. Endast England gör undantag. Den engelska rätten utgöres nämligen dels af genom prejudikat ytterligare utbildad sedvanerätt (common law) dels af en fortlöpande serie af särskilda förordningar (statute law). I Frankrike, der förut ingen enhet i rätten fanns, i det att i det sydliga Frankrike (pays du droit écrit) romersk rätt gällde, under det att i det nordliga (pays du droit coutumier) på germansk grund hvilande sedvanerätt var rådande, började under revolutionstiden ett lagstiftningsarbete, hvars första frukt var "Code civil des français" ("Code Napoléon"), 1804, hvilken efterföljdes af "Code de procédure civile" (1806), "Code de commerce" (1807), "Code d'instruction criminelle" (1808) och "Code pénal" (1810). -- I Tyskland finner man väl mindre kodifikationsförsök redan från en tidigare period. Men i större skala började kodifikationsarbetet kort efter midten af förra århundradet i de större staterna. Bland de vigtigaste af dessa kodifikationer äro "Allgemeines landrecht für die preussischen staaten"(1794) och Österrikes "Allgemeines bürgerliches gesetzbuch" (1811). I senare tider har, sedan efter Tyska förbundets upplösning, 1866, Nordtyska förbundet bildades och efter det tysk-franska kriget 1870--71 det nya Tyska kejsareriket upprättades, en gemensam lagstiftning för en stor del af Tyskland börjat, hvilken kan sägas utgöra en begynnande kodifikation. -- De nu gällande lagböckerna för de skandinaviska landen äro: för Sverige (och Finland) "Sveriges rikes lag" (se d. o.), hvilken, antagen på riksdagen år 1734 och stadfäst d. 23 Jan. 1736, utgör resultatet af den år 1686 tillsatta stora lagkommissionens arbete, för Danmark "Kong Kristian den femtes danske lov", af år 1683, och för Norge samme konungs "Norske lov", af år 1687. I. L.