Lagtolkning

Lagtolkning (Lat. interpretatio legum), jur., utläggning af lagstiftarens i lagen uttryckta tankar i syfte att bestämma deras innehåll så klart och noggrant som möjligt. Såsom olika arter af lagtolkning plägar man särskilja s. k. legal och doktrinel lagtolkning. Den förra innebär dock något mera än en enligt vetenskapliga regler verkställd fri utforskning af lagstiftarens mening med ett lagstadgande. Derigenom fastställes nämligen en ny rättsregel, vare sig denna särskildt gifves af lagstiftaren eller af annan dertill berättigad myndighet under form af förklaring (autentisk lagförklaring. Se Lagförklaring), eller den stadgats genom långvarig öfverensstämmande utläggning i teori och praxis (usuel lagtolkning). Vid den egentliga eller s. k. doktrinella lagtolkningen har man att i främsta rummet granska och undersöka lagbudets ordalydelse i och för sig. Om denna s. k. grammatiska tolkning ej leder till afgörande resultat, må man söka utreda lagstadgandets mening genom dess sammanställande med andra lagbud och pröfning af deras sammanhang samt genom undersökning af lagbudets uppkomst och åsyftade ändamål. Denna tolkning plägar man kalla logisk. Med afseende å de svenska grundlagarnas tolkning är särskildt föreskrifvet, att de skola "efter sin ordalydelse i hvarje fall tillämpas" (R. F. § 84). Detta stadgande kan naturligen icke innebära mera än att den grammatiska tolkningen företrädesvis skall anlitas, men att, om denna icke visar sig tillräcklig, t. ex. då två eller flere grundlagsbud stå i strid med hvarandra, man vid tolkningen må ega att tillgripa logiska och historiska hjelpmedel. K. H. B.