Länd

Länd (Lat. lumbus), anat. 1. Bakre delen och sidodelen af mellersta bukregionen emellan bröstkorg och bäcken, med artificiel gräns framåt (se Abdomen). Dess fasta stomme utgöres af ryggradens fem ländkotor, på hvilka såväl fram som bak ligga muskler. Inåt bukhålan ligga i denna trakt njurarna jämte delar af groftarmen, blodkärl, nerver m. m. I allmänt språkbruk är dock begreppet »länd» vacklande, i det att dermed vanligtvis torde förstås endast den bakåt belägna delen af regionen, hvaremot den främre, i den hvälfda buken öfvergående, benämnes »veka lifvet». -- 2. Den del af ryggraden hos våra husdjur, som är belägen emellan den egentliga ryggen och korset. Den har till grundlag sex ländkotor. Det är fördelaktigt att länden hos hästar är kort och, sedd från sidan, vågrät eller endast obetydligt höjd mot korset. Genom mycket fylliga ryggradsmuskler, som finnas i synnerhet hos hästar af gröfre slag, såsom ardenneroch percheron-hästen m. fl., uppkommer en fåra i midten af länden, hvilken då säges vara klufven. Vid afvikelser i ryggens och ländens riktning från den vågräta uppstå s. k. »karprygg» och »svankrygg». 1. G. v. D. 2. C. A. L.