Landskrona, stapelstad i Malmöhus län på en i Öresund utskjutande udde, framför hvilken ön Gråen är belägen. Hela arealen utgör 1,103 har, hvaraf stadsplanen inom grafvarna upptager omkr. 52 har, fästningens område 43 har och ön Gråen 33 har. Till staden sluta sig förstäder eller s. k. "värn" i norr och öster, hvilka skiljas från staden af vallar och ännu blott delvis fyllda fästningsgrafvar. Gatorna äro raka och breda, omgifna af tunga, solida stenhus eller korsvirkeshus, byggda med kalk och sten från fästningsverken. Det äldre byggnadssättet förmildras dock mer och mer af nutidens hus jämte planteringar. År 1880 var antalet af bebyggda tomter 694. Sammanlagda taxeringsvärdet af fast egendom uppgick till 7,606,400 kr., deraf 1,489,200 kr. för jordar. Vid 1884 års slut uppgick stadens folkmängd till 10,894 innev, (år 1874: 8,670). Bland byggnaderna framstå Sofia Albertinas kyrka (byggd 1758--88), artillerikasernen med tyghus, ridhus och stallar för den i staden förlagda delen af Vendes artilleri, Skånska sockerfabriksaktiebolagets hus, citadellet, bestående af ett omkr. 1543 uppfördt slott med fasta torn samt omgifvet af vallar och grafvar (det begagnas numera till fängelse), samt nya citadellet på Gråen, afsedt att försvara hamnen, men nu raseradt. Stadens hamn är god och sällan isbelagd; djupet är 10 à 12 m. De in i staden ledande kanalerna från hamnen hålla 3,6 m. Sjöfarten är liflig, och ångbåtsförbindelse uppehälles ej blott med svenska platser vid Sundet och med Köpenhamn, utan med hela kuststräckan såväl till Stockholm som till Göteborg, hvarjämte direkt förbindelse underhålles med Lybeck och England. Den egna handelsflottan (af fartyg öfver 10 tons) bestod år 1882 af 12 segelfartyg, om 1,847 tons, och 1 ångfartyg, om 584 tons och 80 hästkrafter. Summan af in- och utklarerade fartyg var 5,077, om 633,990 tons. Hamnafgifterna uppgingo till 18,433 kr. Å sjömanshuset voro för utrikes sjöfart inskrifna 29 befälhafvare och 287 sjömän. De vigtigaste exportartiklarna äro spanmål och trävaror. Vid samma tid räknade L. 165 handlande, med 111 biträden, och 240 handtverkare, med 190 arbetare. Bevillningen å de förres rörelse var 4,336 kr. och å de senares 2,385 kr. L. är en betydande fabriksstad och räknade år 1882, utom tegelbruk, ångqvarn, sågverk, kalkbruk m. m., 17 fabriker med 639 arbetare och ett tillverkningsvärde af 7,289,588 kr. Den största andelen häraf tager ett sockerbruk med 6,353,871 kr., hvarefter må nämnas två gjuterier med mekanisk verkstad, 390,183 kr., och skeppsbyggen, 64,308 kr. Med Södra stambanan står staden i förbindelse genom L.--Eslöf-banan, hvarjämte från staden utgår banan L.--Engelholm. Skånes enskilda bank har ett afdelningskontor i staden, som derjämte har två sparbanker, Landskrona stads sparbank, stiftad år 1835, och Rönnebergs sparbank, stiftad 1882. Det i L. varande allmänna läroverket är 5-klassigt. Från boktryckeri i staden utkommer "Korrespondenten, Landskrona Tidning" (3 ggr i veckan) och "Utkiken" (3 ggr). Vid 1882 års slut uppgingo stadens bokförda tillgångar till 3,932,041 kr. och skulder till 1,575,911 kr. Pr bevillningskrona utdebiterades 3 kr. 22 öre för såväl fast egendom som inkomst af kapital och arbete. -- I kyrkligt hänseende utgör staden ett regalt pastorat af 1:sta kl., Lunds stift, Rönnebergs kontrakt. För riksdagsmannaval utgör L. egen valkrets.
Från ett fiskläge (Södra Säby) uppväxte L. till en ganska betydande plats, fick ett karmelitkloster 1410 och köpstadsprivilegier d. 14 Mars 1413, hvilka förnyades 1415. Såsom svensk stad erhöll L. privilegier d. 16 April 1658, hvilka förnyades d. 14 Mars 1663. Flere gånger under 1400- och 1500-talet bränd och plundrad af fiendehand, har staden likväl för hvarje gång kunnat resa sig. Krigen mellan Sverige och Danmark på 1600-talet nästan alldeles ödelade staden. Danskarna eröfrade den 1676 och begagnade den derefter till sitt hufvudqvarter under kriget. (Om slaget vid L. se nedan.) Efter freden 1679 hade Karl XI och Johan Gyllenstierna för afsigt att göra L. till en stark fästning och stor handelsstad, ditflytta biskopssätet och universitetet från Lund och således göra platsen till södra Sveriges hufvudort. Med Gyllenstiernas död öfvergåfvos alla dessa förslag, och 1680 raserades fästningsverken med undantag af citadellet. Vid 1747 års riksdag beslöts, att fästningsverken skulle utvidgas och stärkas, att staden till följd deraf skulle flyttas längre ned till stranden och att på undervattensbanken (nu ön) Gråen skulle uppföras ett nytt citadell till hamnens skydd. Den nya staden fick privilegier 1752, och stora skattelindringar beviljades dess innevånare. Det gick dock mycket långsamt med bebyggandet, och det är först under de sista 50 åren som någon större affärsrörelse utvecklats. Arbetet med de nya befästningarna pådrefs en tid med stor ifver, men afstannade af brist på medel vid 1788 års krig, utan att sedermera fortsättas.
Omkr. 12 km. öster om L., mellan Sireköpinge och Billeberga, utkämpades d. 14 Juli 1677 det slag, som fått namn efter staden. Den 12 Juli ryckte Karl XI från Herrevadskloster fram mot den vid Malmö stående danska armén under konung Kristian V. Vid framkomsten på aftonen till trakten af Torrlösa, fick Karl veta, att danskarna dragit sig åt L., stödpunkten för deras rörelser, och slagit läger vid Rönneberga, 8 km. n. ö. om staden. Karl beslöt att anfalla. Han stod med 10,000 man mellan Torrlösa och Nöbbelöf, med front mot norr, och hade dessutom 4,000 uppbådade småländska bönder. Efter en svängning kring venstra flygeln vid Nöbbelöf upptäcktes fienden, som, 12,000 man stark, ryckt ur sitt läger och ställt upp sig, väl dold, med högra flygeln i närheten af Billeberga samt front mot öster. Karl, som nu stod med högra flygeln vid Tirups kyrka, lät armén marschera åt höger och svänga fram något för att falla danskarna i venstra flanken. Mellan Sireköpinge och Tirup gjorde han front och gick mot danskarna, som svängt fram sin högra flygel. Striden blef häftig och långvarig, från kl. 9 på morgonen till 5 e. m. På båda sidor trängde högra flygeln den motstående venstra tillbaka; men sedan danskarnas förföljande flygel blifvit hejdad vid Tirup, der bönderna stodo, föllo svenskarnas midt och trupper från högra flygeln dem i flanken, hvarefter konung Kristian anträdde återtåg till L. I slagets början stupade fältmarskalken Helmfelt, som ledde svenskarnas venstra flygel. Dagen kostade svenskarna nära 2,000 man och danskarna 2,500. De senare vågade icke mera under detta krig möta sina fiender på öppna fältet. K. S. C. O. N.