Lange. 1. Ludwig L., tysk arkitekt, f. i Darmstadt 1808, d. i München 1868, en bland de bättre efterföljarna af Gärtners romantiska arkitekturriktning, blef efter fulländade studier först, 1835, lärare i teckning i Athen och sedan, 1847, professor i arkitektur vid akademien i München. Efter en lång tids verksamhet i romantikens tjenst vände han sig sist till renaissancestilen. Han utgaf åtskilliga verk rörande sin konst, men få af hans byggnadsutkast blefvo utförda. Der detta var händelsen, visar han sig som en utmärkt konstnär, och särskildt berömmes det af honom byggda museet i Leipzig (1856--57) såsom en af de bästa museibyggnader i vår tid. -- 2. Emil L., tysk arkitekt, son och lärjunge till den föregående, f. i Darmstadt 1841, studerade i München och Paris samt reste i Frankrike och Italien, hvarefter han 1868 blef professor vid konstslöjdskolan i München och 1875 hennes direktör. Han har utfört några monumentala byggnader i München. I förening med J. Bühlmann har han utgifvit det värderade arbetet Die anwendung des sgraffito für fasadendekoration (1867). -- 3. Julius L., tysk målare, broder till Ludvig L., f. i Darmstadt 1817, d. i München 1878, studerade under Schirmer i Düsseldorf, men flyttade till München och fördjupade sig i studiet af berglandskapet, som han återgaf friskt i färgen, ehuru stundom något brokigt. En tid var han bosatt i Milano, emedan han slagit an på italienarna. Men han återvände slutligen igen till de nordliga alperna, hvilka han skildrade väl, om också ej utan ett visst manér. I sin konstnärliga riktning intager han en förmedlande ställning mellan de äldre landskapsmålarna från Rottmanns period och nutidens.