Tillbaka Read Runeberg

Nordisk familjebok. 1800-talsutgåvan. 9. Kristendomen - Lloyd

Originalsida 364
Originalsida 364
Originalsida 364
Originalsida 365
364–365

Sida 364

Lang ...

Almindelig grammatik (1838--42; spridda stycken) och Skolen og livet (1856). Enligt L:s uppfattning har all barnundervisning i motsats till fackskolan samma ändamål: att förbereda personlighetens etiska utveckling genom att utbilda de rent menskliga vilkoren för sjelfuppfostran, förmågan att tro och förmågan att tänka, hvilka områden det är bildningens slutliga uppgift att försona. Formalistisk och realistisk bildning fullständiga hvarandra; derför är det oriktigt att inrätta lärda och reala skolor, hvar och en efter sin princip. Fackläraresystemet bekämpas, emedan det splittrar i stället för att ena. -- 2. Julius Henrik L., dansk konsthistoriker, den föregåendes son, född i Vordingborg d. 19 Juni 1838, blef student 1858, leddes af sina filologiska studier in på de konsthistoriska, utnämndes till docent i konsthistoria vid danska konstakademien 1870 och vid universitetet 1871 samt var 1875--82 tillika konstakademiens sekreterare. 1884 blef han hedersledamot af svenska konstakademien. Utom de mera vetenskapliga afhandlingarna Om det ioniske kapitel, Om en räkke antike figurer och Den antike malerkonsts levninger har L. om nyare, i synnerhet om nyare skandinavisk och fransk, konst författat ett stort antal artiklar för dagen, af hvilka åtskilliga finnas samlade i hans Nutids-kunst. Skildringer og karakteristiker (1873) och Billedkunst. Skildringer og studier fra hjemmet og udlandet (1884). Vidare har han utgifvit fyra dramer under titeln Kunst og politik (1885). 1. E. Ebg. 2. Ph. W.

Lange. 1. Johann Peter L., tysk protestantisk teolog, f. 1802, d. 1884, studerade i Bonn, der han i synnerhet påverkades af C. I. Nitzsch, kallades 1841 till teol. professor i Zürich samt 1854 i samma egenskap till Bonn, der han 1860 äfven utnämndes till konsistorialråd. L. var en ganska alsterrik författare och utgaf utom en mängd vetenskapliga skrifter äfven prediko- och diktsamlingar. Bland hans arbeten äro följande de vigtigaste: Das leben Jesu (3 bd, 1844--47), Christliche dogmatik (3 bd, 1849--52; ny uppl. 1870) och Das apostolische zeitalter. (1853--54). I förening med andra utgaf L. sedan 1857 det förtjenstfulla arbetet Teologisch-homiletisches bibelwerk. -- 2. Friedrich Albert L., tysk filosof och nationalekonom, den föregåendes son, f. 1828, studerade i Zürich och Bonn, var en tid gymnasiilärare och handelskammarens sekreterare i Duisburg samt blef 1870 professor i filosofi i Zürich och 1872 i Marburg, der han dog 1875. -- Som filosof anslöt L. sig i hufvudsak till Kant. Med denne var han ense derom att det menskliga förståndet är helt och hållet hänvisadt till den sinliga verkligheten och att hvarje metafysik är omöjlig. Men är sålunda än menniskans förstånd enligt L. ovilkorligen hänvisadt till en naturalistisk verldsåsigt, så framhåller han dock å andra sidan vigten af att med fantasiens hjelp fasthålla tron på idealen och en öfversinlig verld samt hoppet om en högre bestämmelse, huru föga sannolik deras verkliga tillvaro än kan förefalla oss. Till samma område hänvisar han äfven de sedliga idéerna. I sitt hufvudarbete, Geschichte des materialismus (1866; 4:de uppl. 1882), framställer han på ett synnerligen förtjenstfullt sätt denna verldsåsigts historisk-genetiska utveckling i äldre och nyare tider. I sitt arbete Die arbeiterfrage in ihrer bedeutung für die gegenwart und zukunft beleuchtet (1865; 2:dra uppl. 1870) uttalar han den meningen att konkurrensens naturlag ej i all framtid är egnad att föra menskligheten framåt, utan att förnuftet skall upphäfva eller åtminstone mildra häftigheten hos kampen för tillvaron och förmedelst sedliga makter motverka egoismen. 1. P. F. 2. L. H. Å.

Lange. 1. Ludwig L., tysk arkitekt, f. i Darmstadt 1808, d. i München 1868, en bland de bättre efterföljarna af Gärtners romantiska arkitekturriktning, blef efter fulländade studier först, 1835, lärare i teckning i Athen och sedan, 1847, professor i arkitektur vid akademien i München. Efter en lång tids verksamhet i romantikens tjenst vände han sig sist till renaissancestilen. Han utgaf åtskilliga verk rörande sin konst, men få af hans byggnadsutkast blefvo utförda. Der detta var händelsen, visar han sig som en utmärkt konstnär, och särskildt berömmes det af honom byggda museet i Leipzig (1856--57) såsom en af de bästa museibyggnader i vår tid. -- 2. Emil L., tysk arkitekt, son och lärjunge till den föregående, f. i Darmstadt 1841, studerade i München och Paris samt reste i Frankrike och Italien, hvarefter han 1868 blef professor vid konstslöjdskolan i München och 1875 hennes direktör. Han har utfört några monumentala byggnader i München. I förening med J. Bühlmann har han utgifvit det värderade arbetet Die anwendung des sgraffito für fasadendekoration (1867). -- 3. Julius L., tysk målare, broder till Ludvig L., f. i Darmstadt 1817, d. i München 1878, studerade under Schirmer i Düsseldorf, men flyttade till München och fördjupade sig i studiet af berglandskapet, som han återgaf friskt i färgen, ehuru stundom något brokigt. En tid var han bosatt i Milano, emedan han slagit an på italienarna. Men han återvände slutligen igen till de nordliga alperna, hvilka han skildrade väl, om också ej utan ett visst manér. I sin konstnärliga riktning intager han en förmedlande ställning mellan de äldre landskapsmålarna från Rottmanns period och nutidens.

Lange, Kristian Kristof Andreas, norsk riksarkivarie, föddes i Bärums församling (Akershus amt) d. 13 Aug. 1810, blef student 1827 och teol. kandidat 1833 samt kallades året derpå till lärare vid sjökadettinstitutet i Frederiksvärn. 1845 blef han riksarkivarie. L. företog 1843 med offentligt understöd en resa i Norge för att studera medeltidsklostrens lokala förhållanden, besökte 1844--45 norra Tysklands bibliotek och arkiv för att samla material till Norges historia och reste i samma syfte 1853 till Sverige samt 1857 till Belgien, Holland och norra Tyskland. 1850--51 ledde han underhandlingarna med den danska regeringen angående utlemnande af sådana i de danska arkiven förekommande arkivalier, som rörde Norge, och afslöt d. 13 Sept. 1851 en konvention derom,

Källa: Project Runeberg · ·