Read Runeberg

Nordisk familjebok · första upplagan

Latour-Maubourg

Ämne: Franska marskalkar och generaler 1790–1871 · Napoleons män och franska militärer

Nordisk familjebok, 1:a uppl., band 9 (1885), sp. 871–872 · visa i originalet · läs på runeberg.org ↗

Latour-Maubourg [-tour måbour]. 1. Charles César de Fay, grefve de L., f. 1758, d. 1831, var såsom medlem af konstituerande nationalförsamlingen (1789--91) en af de förste att uppoffra adelns privilegier och utsågs att jämte några andra återföra Ludvig XVI till Paris efter hans misslyckade flyktförsök (1791). Jämte Lafayette, i hvilkens armé han tjenstgjorde såsom brigadgeneral, blef L. 1792 häktad af österrikarna och qvarhölls i fängelse till 1797. Under första kejsaredömet var L. senator, under restaurationen utnämndes han (1819) till pär. -- 2. Armande Charles Septime de Fay, grefve de L., f. 1801, d. 1845, den föregåendes son, utmärkte sig för stor diplomatisk skicklighet såsom sändebud i Bruxelles, Madrid och Rom samt erhöll 1841 pärsvärdighet. -- 3. Marie Victor de Fay, markis, fransk general, broder till L. 1, f. 1768. d. 1850, var adjutant hos general Kléber i Egypten (1798--1800). Genom sin vid fälttågen mot Österrike, Ryssland och Preussen 1805, 1806 och 1807 ådagalagda tapperhet steg han till divisionsgeneral och deltog under åren 1808--11 i kriget i Spanien. Under 1812 års fälttåg i Ryssland förde han 4:de kavallerikåren och deltog med utmärkelse i slaget vid Borodino. Äfven under 1813 års fälttåg visade han sig vara en af Napoleons mest begåfvade kavallerianförare. Han sårades vid Leipzig. Efter restaurationen (1815) blef L. medlem af pärskammaren, markis, 1819 krigsminister och 1822 guvernör öfver Invalidhotellet. Efter julirevolutionen (1830) lemnade han Frankrike och delade landsflykten med bourbonerna.