Laudon

Laudon (Loudon), Gideon Ernst von, friherre, österrikisk fältmarskalk, föddes 1716 i Livland och tillhörde en ursprungligen skotsk familj. (Namnets engelska uttal är lådön.) L. började sin militära bana som kadett i rysk tjenst, gjorde först ett fälttåg i Polen, tågade derefter med de ryska hjelptrupperna till Rhen samt deltog åren 1737--39 i kriget mot turkarna, efter hvars slut han såsom öfverstelöjtnant lemnade Ryssland. Då det icke lyckades honom att vinna anställning i Preussen, begaf han sig till Österrike, der han blef kapten vid Trencks slavonska frikår och sedermera öfverflyttades till ett gränsregemente. Redan under österrikiska tronföljdskriget (1740--48) hade han utmärkt sig i det lilla kriget, men detta blef ännu mera fallet under sjuåriga krigets första år. Bland hans bedrifter må särskildt nämnas öfverfallet vid Hirschfeld d. 20 Febr. 1757, hans deltagande i slaget vid Prag (d. 6 Maj s. å.), efter hvilket han blef generalmajor, det af honom förda lilla kriget före och under inneslutningen af Olmütz 1758 samt deltagandet i slagen vid Hochkirch (s. å.) och vid Kunersdorf (1759). 1760 segrade han vid Landshut och stormade Glatz, men blef slagen vid Liegnitz, efter hvilken motgång han dock utförde ett återtåg så skickligt, att det vann Fredrik II:s fulla erkännande. 1761 eröfrade han Schweidnitz. Vid utbrottet af bajerska tronföljdskriget (1778) fick han befälet öfver den armé, som samlades vid sachsiska gränsen. Tio år derefter var han i Turkiet, der han genom stormningen af Belgrad (1789) afgjorde kriget. Då krig med Preussen följande år hotade att utbryta, kallades L. till befälet öfver den sammandragna armén, men afled i sitt högqvarter i Neutitzschein (Mähren) d. 14 Juli 1790. -- L. var obestridligen en af sin tids störste härförare. Med en ädel karakter och ett menniskovänligt hjerta förenade han en snabb uppfattning, beslutsamhet och djerfhet. C. O. N.