Lauenburg

Lauenburg. 1. (Sachsen-L.) Ett till 1864 till den danska monarkien hörande hertigdöme, bildar nu, sedan Juli 1876, en krets i preussiska prov. Schleswig-Holstein. Det ligger på högra Elbestranden. begränsadt i v. af Hamburg och Holstein, i n. af Holstein, Lybecks område och mecklenburg-strelitzska furstendömet Ratzeburg, i ö. af Mecklenburg-Schwerin och i s. af Hannover, samt har en areal af 1,172 qvkm. Landet är öfvervägande slätt, längs Élbe marskland. Marken, hufvudsakligen alluvium, ehuru på några ställen sandig, är i allmänhet bördig och väl odlad, men en stor del är skogbevuxen eller betäckt af vatten (Ratzeburg-, Schaal- och Goldsjöarna). Medelst Stecknitzkanalen, som förenar ån Stecknitz med Elbes tillflöde Delvenau, är segelbar förbindelse mellan Elbe och Trave. Jämte åkerbruk och boskapsskötsel, som äro hufvudnäringar, idka innevånarna fiske i sjöar och floder samt fraktfart. Industrien är obetydlig, men handeln liflig. Jernvägen mellan Berlin samt Hamburg och Lybeck går genom L. Jämte hufvudstaden, Ratzeburg, finnas två andra städer: L. och Mölln. Innevånarna, 49,185 (1880), äro nedersachsare och med få undantag lutheraner. -- L:s äldsta innevånare voro polaber, d. v. s. innebyggare vid Elbe (Slav. Labe), en vendisk stam, som småningom undanträngdes af kolonister från Neder-Sachsen. Omkr. midten af 12:te årh. eröfrades landet af Henrik Lejonet. När denne 1180 miste sina land, kom L., som utgjorde en del af Neder-Sachsen, tillika med det öfriga Sachsen till grefve Bernhard af Askanien och vid de sachsiska landens delning mellan hertig Albrekt I:s söner (1260) till Johan I, stiftaren af linien Sachsen-Lauenburg, som regerade i L. till 1689, då den utdog med hertig Julius Frans. Kejsar Leopold I befallde hertigdömets seqvestrering, men hertig Georg Vilhelm af Braunschweig-Lüneburg, kretsöfverste i nedersachsiska kretsen och ättling af Henrik Lejonet, besatte landet med trupper, köpte Kursachsens anspråk (grundade på ett arfsfördrag af 1671) för 1 mill. thaler och erkändes af innevånarna 1702 såsom landets herre. Vid hans död (1705) tillföll L. hans brorson Georg Ludvig, kurfurste af Hannover och senare konung i Storbritannien (Georg I). Tillika med de hannoverska landen kom L. 1803 under franskt välde. Gustaf IV Adolf gjorde 1805--06, t. o. m. mot Englands afrådande, några oskickliga försök att med vapenmakt bevara L. åt nämnda makt. 1810 lades det till depart. Bouches de l'Elbe. Efter slaget vid Leipzig (1813) återgick det till Hannover, men afträddes d. 29 Maj 1815 till Preussen, hvilket genom en traktat af d. 4 Juni s. å. öfverlemnade det till Danmark jämte 4 mill. kr. såsom ersättning för Svenska Pommern. Danmark tog L. i besittning d. 27 Juli 1816, men lät det behålla sina egna lagar och sin särskilda förvaltning, ehuru det årliga öfverskottet af dess finanser gick till danska statskassan. Den 20 Dec. 1853 fick landet en ny författning och en ny sammansättning af sitt "ritter- und landschaft". Genom helstatsförfattningen af 1855 erhöll det 1 kungavald och 2 medelbart valda medlemmar i riksrådet. Redan d. 21 Okt. 1856 inlemnade dock L. en klagoskrift till tyska förbundsdagen öfver helstatsförfattningen och gaf derigenom första anledningen till Tyska förbundets inblandning. I Nov. 1858 skildes ock landet ur helstatsförfattningen, och efter Fredrik VII:s död besattes det i Dec. 1863 af tyska exekutionstrupper samt afträddes i freden i Wien d. 30 Okt. 1864 till Preussen och Österrike. Genom öfverenskommelsen i Gastein d. 14 Aug. 1865 sålde Österrike för 5 mill. kr. sin andel af rättigheterna öfver L. till konungen af Preussen, hvilken lät det behålla sin författning och förenade det i personalunion med Preussen, hvars ministerpresident, grefve Bismarck, blef minister för hertigdömet. 1866 inträdde L. såsom ett särskildt land i Nordtyska förbundet, 1870 i Tyska riket, men d. 1 Juli 1876 införlifvades det med Preussen och bildar sedan en krets i prov. Schleswig-Holstein. -- 2. Stad i ofvannämnda hertigdöme och krets, vid Delvenaus förening med Elbe och jernvägen mellan Hamburg och Berlin. 4,726 innev. (1880). Staden uppstod omkring den i 12:te årh. uppförda borgen L. (Lavenburg), som uppkallades efter det slaviska namnet på Elbe (Labe, Lave) och hvars namn sedan öfvergick till staden och landet. Borgen nedbrann nästan fullständigt 1616. -- 3. Stad i preussiska regeringsområdet Köslin (Pommern), vid Leba och jernvägen Stettin--Danzig. 7,545 innev. (1880).