Lejon

Lejon, ett efter vapenbilden i senare tid gifvet namn åt flere skilda medeltidsätter. Äldst och förnämst är den, hvars äldre led, liksom Folkungaätten (se d. o.), förde lejonet öfver tre snedbjelkar. Stamfadern för densamma var östgötalagmannen Magnus Bengtsson (d. 1263), troligen en son till Birger jarls broder biskop Bengt i Linköping. Yngre medlemmar af denna ätt förde endast lejonet. Ättens mest bekanta medlem är hertig Bengt Algotsson (se d. o.), och den utgick med dennes broder riddaren Knut Algotsson (se d. o.). -- Af öfriga slägter och personer, som fört lejon i vapnet, må nämnas: konung Eriks råd, sedermera jarlen i Norge Knut Kristineson (1222--26), son till norske jarlen Håkon Galen och styfson till lagman Eskil; vestgötalagmannen Peter Naef (1253), troligen fader till riddaren Bengt Hafridsson, hvilken äfven nämnes som lagman i Vestergötland och förde lejonvapnet; en Karl Ulfsson, som 1305 nämnes bland konung Birgers råd; en Peter Karlsson, antagligen den föregåendes son, som 1337 förde lejonvapnet, och hvars ättlingar i slutet af 1300-talet voro bosatta i Södermanland. En syster till Karl Ulfsson var Margareta Ulfsdotter, gift med vestgötalagmannen Gudmar Magnusson (Hjorthufrud). Efter henne upptogo hans söner Ulf och Magnus lejonvapnet. Denna ätt utdog med den förstnämndes sonson nerikes-lagmannen Karl Karlsson. -- Den bekante drotsen Tyrgils Knutsson (se d. o.) och hans brorsöner, lagmannen Knut Magnusson (se d. o.) och riddaren Göstaf Magnusson, förde, liksom flere medlemmar af föregående ätt, lejonet i ginstyckad sköld. -- Troligen voro alla dessa ätter på något sätt befryndade med Folkungaätten, men ovisst huru. -- Ett lejon i vapnet fördes vidare af grefve Henrik af Gleichen, som konung Magnus Ladulås nyttjade i diplomatiska värf, af den från Engelbrekts resning bekante grefve Hans af Eberstein, af konung Magnus Erikssons gemål Blanche (lejonet korsadt af en snedbjelke, Namurs vapen) och af flere medlemmar af det norska konungahuset (lejonet gående, hållande en yxa, Norges vapen). -- Af öfriga personer, som under medeltiden förde vapenbilder, hvari lejonet ingick, må nämnas: lagmannen i Vestergötland Folke (1231--40), som förde klufven sköld med halft lejon samt grenar och blad; lagmannen i Nerike Knut Matsson (d. 1289), som förde klufven sköld med lejon och en bjelke; lagmannen i Värend Karl Ingeborgsson (1260--70-talet) och hans ättlingar, hvilka förde klufven sköld med lejon samt tre eller fyra snedbjelkar; och lagmannen i Östergötland Svantepolk Knutsson (se d. o.), som förde delad sköld med lejon i öfre fältet. (Se vidare Lejonansigte, Leijonhufvud, Lejonlilja och Lejonörn.) K. H. K.