Leo

Leo, östromerska (bysantinska) kejsare. 1. Leo I den store, Traciern, f. omkr. 400, d. 474, upphöjdes genom gardets befälhafvare, goten Aspar, på tronen 457. Han ådagalade stor duglighet, stillade de politisk-religiösa oroligheterna i Egypten och nedgjorde 468 hunnerna, som angripit Dacien. Deremot misslyckades en af honom 468 afsänd flottexpedition mot vandalerna i Afrika. 471 lät L. aflifva Aspar. Under föregifvande att hämnas honom angrepo goterna Tracien och härjade landet nästan till murarna af Konstantinopel. -- 2. Leo II, den föregåendes sonson och efterträdare, dog 474 efter några månaders regering. -- 3. Leo III, Isauriern, från landskapet Isaurien i Mindre Asien, f. omkr. 680, d. 741, erhöll 713 befälet öfver östra armén och tvang 717 usurpatorn Theodosius III att afsäga sig regeringen, hvarefter han sjelf besteg tronen. I tvänne år, 718--720, belägrade araberna Konstantinopel till lands och sjös. L. stärkte sin myndighet genom förbättringar i förvaltningen, rättskipningen och statshushållningen samt genom skapandet af en ny, krigsduglig armé. Hans uppträdande mot bilddyrkarna 726 föranledde en brytning med den romerske påfven och Exarkatets förlust. Under L:s sista regeringsår härjade araberna de österländska provinserna, ehuru han tillfogade dem ett stort nederlag vid Akroïnon, i Frygien, 739. -- 4. Leo IV, den föregåendes sonson, kejsare 775--780, förde en mild regering. -- 5. Leo V, Armeniern, tjenade en tid såsom general under Nikeforos I. 811 blef han landsförvist för förrädiska stämplingar, men återkallades ej långt derefter och utnämndes af kejsar Mikael V till östra arméns befälhafvare. Han öfvergaf dock denne under ett fälttåg mot bulgarerna, hvilket derigenom slutade med ett nederlag, och afsatte honom, 813. L. var en kraftig regent och segerrik mot bulgarerna, men föll 820 för en sammansvärjning, framkallad af hans stränghet mot bildstormarna. -- 6. Leo VI, den vise, var son af kejsar Basilius I. Sitt binamn, "den vise", erhöll han dels i anledning af den lärda uppfostran han under ledning af patriarken Fotios åtnjutit, dels emedan han författat några teologiska och filosofiska arbeten. Han tillträdde styrelsen 886. En af hans första regeringsåtgärder var att afsätta Fotios. L. var en svag och obetydlig regent, hvars regeringstid upptogs af krig med bulgarer och med araber, hvilkas korsarflotta 904 plundrade Thessalonika. Död 911. A. B. B.