Read Runeberg

Nordisk familjebok · första upplagan

Lepage

Ämne: Franska målare och skulptörer · Målare och konstnärer (biografier)

Nordisk familjebok, 1:a uppl., band 9 (1885), sp. 1117 · visa i originalet · läs på runeberg.org ↗

Lepage [löpasj], Jules Bastien, fransk målare, f. i Damvillers (depart. Meuse) 1848, d. i Paris 1884, var son till ett enkelt bondfolk (Lepage var moderns namn), som ämnade uppfostra honom till ämbetsman. Men kärleken till konsten fick öfverhand. Under nätterna arbetade ynglingen i posten, och om dagarna inhemtade han konstens teknik i Cabanels atelier. Af sin lärares uppfattning och stil smittades han dock ej i ringaste mån, utan höll fast vid den okonstlade enkelhet, som tillhörde hans barndomsintryck. Han utställde första gången i 1873 års "salon" en tafla, kallad Au printemps. Men han väckte uppseende först 1874 genom sin Chanson du printemps och ett porträtt af sin farfar, på grund hvaraf han blef en mycket eftersökt porträttmålare och skördade både ära och guld. Hans sjelfständiga kompositioner, till hvilka han tog ämnen från landtlifvet, slogo deremot mindre an och väckte häftiga kritiska strider på grund af hans manér att måla i fria luften med jämnt utbredt ljus och dertill med naturalistisk framställning. På grund deraf räknades han till de så kallade impressionisterna, och efter Manets död ansågo desse honom såsom sin hufvudman. Bland hans porträtt märkas senator Wallon (1875), tidningsmannen A. Wolff, författaren A. Theuriet, polisprefekten Andrieux, Sarah Bernhardt och Madame Dronet, Victor Hugos gamla väninna (hans sista arbete). Af hans större kompositioner må framhållas La communiante (1875), La récolte des pommes de terre (1879), hvilka båda haft en mängd efterföljare äfven bland Sveriges konstnärer, och framför alla hans bild af Jeanne d'Arc (1880), skildrad som en simpel bondflicka, hvilken i sina föräldrars trädgård får en uppenbarelse af S. Mikael och S. Katarina. Efter denna målade han Le mendiant, Le bûcheron och L'amour au village (1883). Sitt sista år tillbragte han på sjukbädden, dömd till overksamhet. L. skildras som en enkel, anspråkslös man, hvilken hade sin enda lust i oaflåtligt arbete, och hvilken med orubblig sjelfständighet höll fast vid de grundsatser han en gång fattat. Onekligen var han en af de betydligaste bland samtida yngre franska målare. C. R. N.