Lexell

Lexell, Anders Johan, vetenskapsman, född i Åbo d. 24 Dec. 1740, blef student i Åbo 1755 och filos. magister 1760 samt docent i matematik 1763. Vid denna tid stod vetenskapsakademien i Petersburg i högt rop, i synnerhet sedan Euler blifvit kallad till densamma. Denna omständighet samt de vidtomfattande och storartade förberedelser, som akademien gjorde för observationen af Venus-passagen år 1769 från två särskilda orter i det ryska riket, bestämde L. att vända sig till Petersburg med anhållan om att få deltaga i dessa vetenskapliga arbeten. För att understödja denna sin begäran sände han till akademien en afhandling med titeln Methodus integrandi nonnullis aequationum differentialium exemplis illustrata, om hvilken Euler utlät sig på det fördelaktigaste. Så t. ex. yttrade han, då akademiens ledare furst Orlov drog i betänkande huruvida L. sjelf författat sitt arbete, att för tillfället ej andra än d'Alembert eller han sjelf hade kunnat göra de ifrågavarande undersökningarna; men då L. ej stode i relationer till någondera, vore detta arbete säkert ett alster af egen verksamhet. L:s anhållan bifölls; och sedan svenska regeringen ofördrojligen gifvit sitt tillstånd, begaf han sig till Petersburg, hvarest han tillsammans med den tyske astronomen Mayer iakttog Venus-passagen. Resultatet meddelade han 1772 i uppsatsen Disquisitio de investiganda vera quantitate parallaxeos solis ex transitu Veneris ante discum solis anno 1769. Enligt hans beräkningar skulle solens parallax vara 8,"68, hvilket obetydligt afviker från senare resultat. L. fortsatte sina astronomiska arbeten i Petersburg, egnande sig särskildt åt studiet af kometbanorna, och publicerade 1770 en afhandling Recherches sur la vraie orbite de la comète de l'an 1769. Samma år upptäckte han den sedan efter honom benämnda kometen, hvars omloppstid han på grund af om sommaren och hösten det nämnda året gjorda iakttagelser beräknade till 5,6 år. Vid närmare undersökning visade det sig dock, att denna bana icke var äldre än fran 1767, då kometen hade kommit nära Jupiter och af denna planet fått ett ändradt lopp. År 1779 ändrades banan åter genom Jupiters inverkan på sådant sätt, att den för framtiden är osynlig från jorden. Denna komet plägar anföras som exempel på kometbanornas föränderlighet. L:s undersökningar finnas i den 1772 tryckta afhandlingen Réflexions sur le temps périodique des comètes en général et principalement sur celui de la comète observée en 1770. Samtidigt med Laplace visade L. genom beräkning, att den 1781 af W. Herschel upptäckta och för komet hållna Uranus var en planet, hvilket resultat meddelas i L:s Recherches sur la nouvelle planète découverte par Herschel (1783). L. deltog vidare i arbeten för utveckling af teorien för månen och visade sig äfven deri som en värdig elev af Euler. -- L:s arbeten och verksamhet väckte snart välförtjent uppseende, och yttre utmärkelser kommo honom i rikligt mått till del. Redan 1771 blef han ordinarie medlem af vetenskapsakademien i Petersburg och professor i astronomi. Vidare kallades han till medlem af Vetenskapsakademien i Stockholm 1773 och Vetenskapssocieteten i Upsala 1774 samt till korresponderande ledamot af vetenskapsakademien i Paris 1776. År 1775 utnämndes han till professor i matematik i Åbo, men fick genast tjenstledighet, och 1780 sattes han genom akademien i Petersburg i tillfälle att företaga en längre resa i vetenskapligt syfte till Tyskland, Frankrike och England. Han lemnade då helt och hållet befattningen i sin fädernestad och kom sålunda aldrig att som lärare verka vid den finska högskolan. Sin kärlek till fosterjorden behöll han dock städse varm och stod i liflig beröring med det vetenskapliga lifvet i Åbo. Sitt intresse för universitetet derstädes visade han särskildt genom att frikostigt gifva sin halfva årsinkomst under de år han var utnämnd till professor till inköp af astronomiska instrument för universitetets räkning. -- År 1783 intog L. slutligen den genom Eulers död ledig vordna platsen i Petersburgs vetenskapsakademi. Han afled i Petersburg d. 11 Dec. 1784. A. R-y.