Sida 599
Leviticus ...
Homeros' framställning (1874, nu i Luxembourg).
Lewy-Hoffmann, Joseph Rudolph, tysk valdhornist, f. 1801, d. 1881, var 1837--52 kammarmusikus vid hofkapellet i Dresden. Han komponerade åtskilligt för sitt instrument och säges hafva infört ventilhornet i Sverige, då han besökte detta land under sina konstresor 1833--34 och dervid af Karl Johan utnämndes till musikdirektör. A. L.
Lewysohn, Ludvig, rabbin, författare, född d. 15 April 1819 i Schwersenz (preussiska prov. Posen), studerade vid Berlins universitet, blef 1847 filos. doktor i Halle, 1848 predikant vid den judiska församlingen i Frankfurt an der Oder och 1851 i Worms samt utnämndes 1859 till rabbin i Stockholm. 1880 tog han afsked från detta ämbete, men skötte det fortfarande på förordnande till efterträdarens ankomst, 1883. Han lefver för närvarande (1885) som privatman i Stockholm. Bland L:s många arbeten må nämnas hans doktorsafhandling, De sacrificiis veteris testamenti (1847; öfvers. till tyska: Die opfer des alten testaments, 1867), Naphschoth zadikim (Frankf. a. M., 1855), innehållande 60 epitafier från den israelitiska kyrkogården i Worms jämte biografiska skisser, Die zoologie des Talmuds (Leipz. 1858), hvaraf ett utdrag rörande husdjuren finnes intaget i "Tidskrift för veterinärer och landthushållare" (1878), Sabbatoch festpredikningar, hållna i Stockholms synagoga (1864), den första israelitiska predikosamling på svenska, samt åtskilliga kasualpredikningar dels på svenska, dels på tyska. Vidare har L. lemnat mer än 300 historiska, filologiska och arkeologiska bidrag till engelska, franska, tyska och hebreiska tidskrifter. Särskildt må nämnas hans kritiska Lettres d'Allemagne öfver den i Tyskland utkomna judiska literaturen (i "L'Univers israélite"; 1854--59) samt Eine proselytenfamilie aus dem vorigen jahrhundert (i Frankels "Monatschrift für geschichte und wissenschaft des judenthums"; 1856). Detta sistnämnda arbete, som blifvit öfversatt på italienska, holländska och hebreiska, berör de svenske judarnas historia. Det berättar nämligen om en svensk luthersk familj Granbom, som 1680 utvandrade från Linköping till Amsterdam och der antog den judiska läran. En lärd rabbin och författare, Israel G., härstammar från denna familj, och flere medlemmar af densamma lefva ännu i Amsterdam.
Lex var hos de gamle romarna namnet på ett folkbeslut. I äldre tider fattades ett sådant beslut i Comitia curiata, sedermera i C. centuriata och äfven i C. tributa (plebiscita). Jämväl förslaget (rogatio) kallades lex. Det skulle offentligen anslås tre torgdagar (17 dagar) före comitia, och sedan kunde det behandlas på "contiones", hvarefter vid sjelfva comitia folket röstade till dess antagande (U. R. = uti rogas, "såsom du föreslår") eller förkastande (A. = antiquo, "jag låter det gamla förblifva"). Sedan inristades lagen på koppar eller sten och anslogs offentligt. R. Tdh.
Lexberg. Se Leksberg.
Lexell, Anders Johan, vetenskapsman, född i Åbo d. 24 Dec. 1740, blef student i Åbo 1755 och filos. magister 1760 samt docent i matematik 1763. Vid denna tid stod vetenskapsakademien i Petersburg i högt rop, i synnerhet sedan Euler blifvit kallad till densamma. Denna omständighet samt de vidtomfattande och storartade förberedelser, som akademien gjorde för observationen af Venus-passagen år 1769 från två särskilda orter i det ryska riket, bestämde L. att vända sig till Petersburg med anhållan om att få deltaga i dessa vetenskapliga arbeten. För att understödja denna sin begäran sände han till akademien en afhandling med titeln Methodus integrandi nonnullis aequationum differentialium exemplis illustrata, om hvilken Euler utlät sig på det fördelaktigaste. Så t. ex. yttrade han, då akademiens ledare furst Orlov drog i betänkande huruvida L. sjelf författat sitt arbete, att för tillfället ej andra än d'Alembert eller han sjelf hade kunnat göra de ifrågavarande undersökningarna; men då L. ej stode i relationer till någondera, vore detta arbete säkert ett alster af egen verksamhet. L:s anhållan bifölls; och sedan svenska regeringen ofördrojligen gifvit sitt tillstånd, begaf han sig till Petersburg, hvarest han tillsammans med den tyske astronomen Mayer iakttog Venus-passagen. Resultatet meddelade han 1772 i uppsatsen Disquisitio de investiganda vera quantitate parallaxeos solis ex transitu Veneris ante discum solis anno 1769. Enligt hans beräkningar skulle solens parallax vara 8,"68, hvilket obetydligt afviker från senare resultat. L. fortsatte sina astronomiska arbeten i Petersburg, egnande sig särskildt åt studiet af kometbanorna, och publicerade 1770 en afhandling Recherches sur la vraie orbite de la comète de l'an 1769. Samma år upptäckte han den sedan efter honom benämnda kometen, hvars omloppstid han på grund af om sommaren och hösten det nämnda året gjorda iakttagelser beräknade till 5,6 år. Vid närmare undersökning visade det sig dock, att denna bana icke var äldre än fran 1767, då kometen hade kommit nära Jupiter och af denna planet fått ett ändradt lopp. År 1779 ändrades banan åter genom Jupiters inverkan på sådant sätt, att den för framtiden är osynlig från jorden. Denna komet plägar anföras som exempel på kometbanornas föränderlighet. L:s undersökningar finnas i den 1772 tryckta afhandlingen Réflexions sur le temps périodique des comètes en général et principalement sur celui de la comète observée en 1770. Samtidigt med Laplace visade L. genom beräkning, att den 1781 af W. Herschel upptäckta och för komet hållna Uranus var en planet, hvilket resultat meddelas i L:s Recherches sur la nouvelle planète découverte par Herschel (1783). L. deltog vidare i arbeten för utveckling af teorien för månen och visade sig äfven deri som en värdig elev af Euler. -- L:s arbeten och verksamhet väckte snart välförtjent uppseende, och yttre utmärkelser kommo honom i rikligt mått till del. Redan 1771 blef han ordinarie medlem af vetenskapsakademien i Petersburg och professor i astronomi. Vidare kallades han till medlem af Vetenskapsakademien i Stockholm 1773 och Vetenskapssocieteten i Upsala 1774 samt till korresponderande
Källa: Project Runeberg ·
