Lyly

Lyly [li'li] l. Lilly (Lylie), John, engelsk författare, f. i grefskapet Kent 1553 (eller 1554), studerade vid Oxfords universitet och lefde sedan i London såsom skriftställare, förgäfves traktande efter att blifva antagen till direktör för hofvets lustbarheter. Död i fattigdom 1606. L:s roman Euphues. The anatomy of wit (1579), med sin något vidlyftigare fortsättning Euphues and his England (1580), gjorde honom för 10--12 års tid till den mest omtyckte skriftställaren i England och gaf upphof åt en särskild smakriktning, den s. k. »euphuismen», som beherskade hofvets hela umgängeston. Skildringen af Euphues' lefnadsöden utgör liksom en tråd, hvilken är fullhängd med allvarliga moraliska tirader, afhandlingar och bref. Det var derför mindre ämnet än stilen, som gjorde boken så ryktbar. Hvad euphuismen beträffar, är det oegentligt att, såsom brukligt är, under denna term inbegripa alla tillkonstlade sätt att tala och skrifva, hvilka voro gängse i England under 1500-talet. Riktningen skiljer sig nämligen väsentligt från tidens öfriga tillgjordheter. Euphuismens kännemärken äro: en egendomlig förening af långsökta antiteser med alliteration, assonans, rim och ordlek, en pedantiskt omständlig parallellism i anbringandet af tänkespråk, ett hopande af retoriska figurer, ständiga hänvisningar till den klassiska forntiden samt, icke minst, en omåttlig förkärlek för liknelser, hämtade från ett slags fabelaktig naturalhistoria med uppdiktade djur, växter och mineral. Jämförd med den surreyska skolans italianiserande omskrifningar, förefaller L:s diktion klar och enkel. Euphuismens källa (och förebilden, ofta in i detaljer, för L:s bok) är i sjelfva verket spanioren Antonio de Guevaras historiska roman »El libro aureo de Marco Aurelio» (1529), som sedan 1534 utkom i en mängd engelska upplagor, af hvilka i synnerhet Th. Norths öfversättning (»The dial for princes», 1568) blef inflytelserik. (Jfr Landmann, »Der euphuismus», 1881.) L:s mest framstående härmare voro Greene, Lodge och Nash. Hans motståndare var Ph. Sidney, hvars »Arcadia» utträngde euphuismen. -- För öfrigt skref L. 8 eller 9 hofkomedier, de flesta med mytologiska ämnen. Sju af dem äro på prosa och beteckna derigenom samt genom dialogens lif och spänstiga qvickhet ett framsteg i det engelska dramat. De inströdda lyriska styckena äro synnerligen behagfulla och harmoniska. Af »Euphues» utkommo 12 uppl. till 1636 och 13:de uppl. 1868. En uppl. af L:s »Dramatic works» utgafs i 2 bd 1858. E. F-t.