Majoritet (af Lat. major, större) l. pluralitet (af Lat. plus, mera), flertal, särskildt flertal röster l. röstande vid ett val eller ett besluts fattande. Vid val skiljer man mellan absolut och relativ majoritet. Absolut majoritet säges den hafva uppnått, som erhållit mera än halfva antalet af alla de afgifna rösterna, relativ den, som, utan att hafva vunnit absolut majoritet, fått, om det gällde att välja endast en, flere röster än någon annan eller kommit, om t. ex. 10 skulle utses i samma omröstning, bland de 10 främste. Vid ett besluts fattande kan någon sådan skilnad icke komma i fråga, ty då röstas endast emellan tvänne förslag i sänder, med ja och nej, hvadan majoriteten alltid måste blifva absolut. Stundom fordras för ett förslags antagande en förstärkt, s. k. qvalificerad l. potentierad, majoritet, vanligen två tredjedelar af de afgifna rösterna. I motsats till en sådan majoritet kallas den vanliga enkel. Jfr Minoritet.