Maksimovitj

Maksimovitj, Mikael Aleksandrovitj, syd-rysk författare, f. 1804 af adliga föräldrar på ukrainska steppen i guv. Pultava, studerade i Moskva först humanistiska ämnen, sedan naturvetenskap, specielt botanik. Han blef 1829 adjunkt och 1833 professor i botanik vid Moskvas universitet. Redan 1834 kallades han emellertid att vid det nyinrättade universitetet i Kiev intaga lärostolen för rysk literatur. 1841 tog M. för sin helsas skull afsked från professuren och tillbragte derefter sin mesta tid på landet, uteslutande egnande sig åt studiet af södra Rysslands historia, antiqviteter och etnografi. Redan 1827 utgaf M. en samling lillryska folkvisor, 1834 en andra och 1848 en tredje sådan. Åren 1830--34 utgaf han några häften af en almanack, Dennitsa, och 1840--41 kalendern Kievlanin, båda hufvudsakligen egnade åt hans älsklingsämnen. M. beherskade fullständigt det lillryska språket, på hvilket han öfversatte sången om Igor (1857) och psaltaren (1859). I strid mot Pogodin försvarade han det lillryska folkets nationella och språkliga sjelfständighet gentemot stor-ryssarna och ansåg lillryssarna som direkta afkomlingar af den kievska forntidens ryssar. M. stod i personlig förbindelse med Pusjkin och Gogol och har genom sina vissamlingar öfvat ett synbart inflytande på såväl Pusjkin som Zjukovskij. Han afled 1873. M:s samlade skrifter, Sobranije sotjinenij, äro i 3 band utgifna i Kiev 1876--80. Lll.