Mässing

Mässing, messing (T. messing), den allmänt bekanta gula legering af 2 1/2 à 3 delar koppar med 1 del zink, hvilken utmärker sig genom sin stora smidighet och den lätthet, hvarmed den vid gjutning uppfyller gjutformarna, egenskaper, som förskaffat den en mycket stor användning. Mässingen framställes genom smältning i stora deglar af koppar och zink i vissa proportioner. Fordom använde man galmeja l. zinkkarbonat tillsammans med kolpulver i degeln i st. f. zinkmetallen för att söka förekomma dennas förflyktigande. Genom att vid smältningen variera proportionerna mellan kopparn och zinken erhåller man legeringar af olika färger och egenskaper, hvilka också fått olika namn, såsom ponsbach, pinchback, tomback, mannheimer gold, prinsmetall o. s. v. Den vanliga mässingen är i hög grad smidig i kallt tillstånd, så att den kan valsas till den tunnaste plåt och dragas till den finaste tråd; men då den är varm, är den spröd. Af 60 delar koppar och 40 delar zink erhålles emellertid s. k. gul metall, hvilken låter smida sig äfven i värme; denna metall nyttjas till skeppsförhydning, bultar o. s. v. I Sverige finnas egentligen endast två mässingsbruk, nämligen Skultuna i Vestmanland, med en tillverkning af omkr. 250 ton, och Gusum i Östergötlands län, med en tillverkning af omkr. 80 ton (hufvudsakligen tråd, mässingsduk, stift, knappnålar o. s. v.), men gjutning af mässing och andra metallegeringar utföres äfven vid alla gjuterier och mekaniska verkstäder. C. A. D.