Mässingsinstrument,bleckinstrument, en afdelning af blåsinstrument, uppkallad efter materialet, hvaraf de förfärdigas. Undantagsvis kunna de (t. ex. saxofonen) vara försedda med tunga, men vid de flesta arter tjenstgöra sjelfva den spelandes läppar såsom membranösa tungor, hvadan högre toner alstras genom en skarpare spänning af läpparna i förening med förstärkning af luftströmmen. Detta är -- jämte handens instoppande, hvarigenom s. k. »stopptoner» åstadkommas -- det enda sättet för frambringande af olika toner på s. k. »naturinstrument». Å nyare instrument åter bringas genom mekaniska inrättningar (ventiler, cylindrar, tonvexelmaskiner) särskilda byglar i tillfällig kommunikation med hufvudröret, hvarigenom hela rörlängden ökas och sålunda djupare toner alstras. På dragbasuner sker rörets förlängning direkt genom utdragning. Olika arter af bleckinstrument äro bl. a. horn, trumpet, kornett, basun, tuba, bombardon, helikon och saxhorn. A. L.