Massys

Massys, äfven skrifvet Messys, Matsys och Metsys [-sejs], Quinten, flandrisk målare, skulle enligt äldre uppgifter varit född i Louvain (Löwen) 1466 och börjat sin bana som smed, men af kärlek till en målares dotter lemnat släggan och i stället med framgång gripit till penseln. Senare undersökningar hafva emellertid visat, att målaren M. ej kan vara samma person som smeden. M. gifte sig nämligen första gången 1480. Han föddes derför antagligen före 1460, sannolikt i Antwerpen, der han 1491 upptogs som mästare i S:t Lukas-gillet och blef en mycket ansedd man. Han dog derstädes 1530. -- M. är en af den nederländska konstens förnämste äldre mästare och eger stor betydelse för ombildningen af den uppfattning och det manér, som tillhörde van Eycks skola, genom inympning på henne af renaissancens grundsatser. Han gjorde menniskofigurerna till framställningens hufvudsak, satte dem tillhopa i dramatiska situationer och utvidgade dimensioner, i det att han målade dem i kroppsstorlek. Men han stod qvar på den äldre skolans fasta nationella grund och lät icke förvirra sig af inflytandet från Italien, ehuru han stundom upptog renaissancens arkitekturformer i sina bilder. Säkra arbeten af honom finnas icke många. Det äldsta är ett tredubbelt altarverk (triptykon) i Antwerpens museum (1508), hvars midtbild, Kristus som lik, begråten af sina närmaste, anses som hans mästerstycke och är ett af den äldre religiösa konstens yppersta verk. På flygeldörrarna framställas Johannes döparens halshuggning och evangelisten Johannes' martyrium. Ett år senare (1509) fullbordade han ett annat altarverk för Peterskyrkan i Louvain (nu i Bruxelles' museum): Den heliga familjen, med alla dennas förnämsta medlemmar i midtbilden och på flyglarna scener ur madonnans föräldrars lif enligt legenden. Af mindre omfattande arbeten märkas en Tronande madonna (i Berlin) samt bröstbilder af frälsaren och madonnan (i Antwerpen och London). -- Men utom dessa framställningar af högt innehåll målade M. scener ur det verkliga lifvet, borgare i sina butiker, köpmän och bankirer vid sin disk, allt scener ur affärslifvet i Antwerpen, uppfattade med ytterlig skärpa och målade med en viss ålderdomlig, men kraftfull realism. Signerad med hans namn (och årtalet 1514) är endast en, nämligen En köpman med sin fru (i Louvre). För öfrigt var han, i sammanhang härmed, en ypperlig porträttmålare, ehuru endast få bevis härom finnas i behåll, t. ex. ett porträtt af Petrus AEgidius (på Longford Castle vid Salisbury) och möjligen en bröstbild af en ung man (i Berlin), hvaremot hans porträtt af den store humanisten Erasmus Rotterdamus ej mer finnes till. Till de båda nämnde männen liksom till Albrecht Dürer stod han i personligt förhållande. Han var den siste af de äldre flandriske målarna, som blefvo den fosterländska skolans traditioner trogna. I Sveriges Nationalmuseum finnes en tafla af honom: En ockrare och hans hustru (1514). -- M:s son och lärjunge Jan M. blef mästare i Antwerpens S:t Lukas-gille 1531 och vardt, äfven han, en för sin tid berömd mästare. Han målade i början efter sin faders föredöme vexlarescener; och det anses troligt, att de många genretaflor af denna art, som tillskrifvas fadern, men äro för svaga att kunna vara hans verk, härröra från sonen. 1544 blef Jan M. såsom reformert förvisad från Antwerpen och uppehöll sig nära 14 år i utlandet, förmodligen uti Italien. Han vände sig derunder till den italienska renaissancens framställning af bibliska ämnen och sökte äfven tillegna sig dess sätt att forma, men råkade dervid in i fullständig manierism. Stundom kom han dock jämväl under sin senare tid tillbaka till genreartade framställningar, kärfva och oangenäma i uppfattning och ton, men i hållningen realistiska. Bland dessa märkes i Sveriges nationalmuseum En ung qvinna, som smeker en girig gubbe (1566). Der finnes äfven af hans hand Ett naket fruntimmer såsom Venus (1561). -- Jfr M. Rooses: »Geschiedenis der antwerpsche schilderschool» (1879; tysk öfvers. 1881), A. Woltmann: »Geschichte der malerei». C. R. N.