Melodram

Melodram (af Grek. melos, sång, och drama, skådespel), fordom detsamma som opera, nu användt blott i betydelsen deklamation med instrumentalackompanjemang. Den senare genrens skapelse tillskrifves Rousseau, hvars dram med musik »Pygmalion» uppfördes i Paris 1773. I Tyskland upptogs idén af Benda (»Ariadne») m. fl., i Sverige af Brendler (»Spastaras död», dock med kör samt ej afsedd för scenen). För konsertbruk skref äfven Schumann sina deklamatorier (»Schön Hedwig» m. fl.). I denna form, d. v. s. som sjelfständigt konstverk, är melodramen, såsom varande en hybriditet svår att estetiskt rättfärdiga och har ej häller vunnit varaktig framgång. Deremot gör en tillfällig melodramatisk behandling af mindre delar inom ett större helt ofta god verkan, hvarpå bl. a. »Fidelio», »Egmont», »Preciosa», »Friskytten» och »En midsommarnattsdröm» kunna tjena som exempel. -- Med melodram mena fransmännen äfven ett slags på bulevardteatrarna hemmahörande folklig dram med grofva effekter i den känslostarka riktningen samt med musikackompanjemang för att öfverskyla dialogens brister. A. L.