Mesenterium

Mesenterium. l. Käx (tarmkäx), kröse (T. gekröse), anat., dubbelveck af bukhinnan, hvilka från bukhålans bakre vägg stiga mer eller mindre långt fram och omsluta delar af tarmröret. Den egentliga tarmen (muskulatur och slemhinna) kommer härigenom att blifva fäst i ett mer eller mindre fullständigt omklädande fodral af bukhinnan. Mellan mesenteriets tvänne blad framgå i en fettrik bindväfsskifva nerver samt lymfoch blodkärl, och der ligga lymfkörtlar. Är käxet kort, fästes tarmen stramt vid bukväggen, och så är förhållandet med större delen af duodenum samt uppoch nedstigande groftarmen och med ändtarmen. Är det långt, såsom fallet är med tvärgående groftarmen och i synnerhet med tunntarmen, der dess längsta stycke kan nå 15 cm., varder tarmdelen mera rörlig. Tunntarmens käx är det, som företrädesvis kallas mesenterium, groftarmens benämnes mesocolon och ändtarmens mesorectum. Äfven magen, som omgifves af fullständig bukhinneklädnad, har under en del af fosterlifvet ett verkligt käx (mesogastrium), men under utvecklingen växer detta betydligt, ändrar form och läge liksom magsäcken samt har i fullt utbildadt skick fått namnet omentum. Jfr Abdomen och Bukhåla. -- 2. Med mesenterium hos korallerna förstår man de radiala vertikal-lameller, som från djurets yttre vägg gå inåt och förena denna med maghålan, hvaremot de mot kroppshålan sluta fria. Genom dessa skiljeväggar, hvilka ofta mer eller mindre fullständigt förkalkas och då bilda stjernformiga figurer (septa) i korallstocken (se Koraller), delas djurets inre i ett större eller mindre antal fack. 1. G. v. D. 2. B. L-n.