Read Runeberg

Nordisk familjebok · första upplagan

Mississippi

Ämne: Städer och floder vid Mississippi · Floder och orter vid floder

Nordisk familjebok, 1:a uppl., band 11 (1887), sp. 1133–1135 · visa i originalet · läs på runeberg.org ↗

Mississippi (»vattnens fader», af algonkin-orden missi, allt, och sipi, vatten, flod), Nord-Amerikas största flod och en af de största på jorden. Hennes källor, som upptäcktes af Schoolcraft först 1832, ligga i Minnesota på 512 m. höjd och 47° 7' n. br., på en obetydlig ås, kallad Height of land, som bildar vattenskilnaden mellan Mejikanska viken, Atlantiska hafvet och Hudsons vik. Efter ett kort lopp bildar hon sjön Itasca (467 m. öfver hafvet), hvilken vanligen betraktas som hennes källa, har derefter till en början nordlig och sedermera östlig riktning, hvarunder hon genomflyter en rad större och mindre sjöar, beskrifver derefter en stor båge mot s. v. samt antager slutligen sydlig hufvudriktning, som hon behåller under sitt återstående lopp genom nära 18 breddgrader. Omkr. 1,075 km. från sina källor mottager M. Minnesota l. S:t Peter river fr. h. och ungefär 130 km. längre ned S:t Croix fr. v. samt vidgar sig derefter till den 40 km. långa och 4,5 km. breda Pepin-sjön, vid hvars nedre ände Chippewa inmynnar från v. Under 43° n. br. förstärkes M. genom Wisconsin från v., under 40° 24' genom Des Moines från h. och under 39° genom Illinois från v. Ungefär 30 km. längre ned, 2,140 km. från M:s källor, inmynnar från h. Missouri (som vid sin förening med M. är större och vattenrikare än denna), och efter ytterligare 304 km. Ohio, den största bifloden på venstra sidan. Ytterligare tillkomma från v. Yazoo och från h. White river, Arkansas, näst Missouri M:s längsta biflod, och Red river. Nedanför sistnämnda flods mynning utgrena sig från M. 4 armar, i vattenrikedom hufvudfloden betydligt underlägsna: Iberville, som flyter genom Maurepas-, Pontchartrainoch Borgnesjöarna, ö. om M., ut i Mejikanska viken, samt Atchafalaya, Plaquemine och Bayou la Fourche, h. om hufvudfloden. Omkr. 170 km. nedanför New Orleans faller hufvudströmmen ut i Mejikanska viken genom 6 olikstora mynningar: North Pass, Pass à l'Outre, East, South east, South Pass och South west Pass. Flodens hela längd utgör 4,209 km. och dess flodområde 3,221,960 qvkm., fördeladt som följ. tabell visar.

Flodernas namn. Flodområde i qvkm. Längd i km. Vattenmassa i kbm. i sek. Öfre Mississippi 437,700 2,140 2,970 Missouri 1,341,600 4,990 3,400 Ohio 554,200 2,035 4,470 Arkansas 489,500 2,436 1,780 Red river 251,200 1,930 1,610 Mindre bifloder 147,760 -- 4,870 3,221,960 -- 19,100

Vid Ohiomynningen börjar M:s alluvialregion, d. v. s. den omgifves på ena eller andra sidan af stora lågland (»swamps») af 50--80 km. bredd, som den periodvis öfversvämmar, och på hvilka den afsatt stora massor sediment. Endast på östra sidan har M. på vissa sträckor hög strand (»bluffs»), som icke är alluvium. På hela den nära 1,800 km. långa sträckan från Ohiomynningen till hafvet är M:s bädd infattad af naturliga dammar, som strömmen sjelf skapat genom att hopa sediment på ömse sidor. Dessa 3--5 km. breda, inåt land sluttande jordvallar äro den bästa åkerjorden i Mississippidalen. Till förstärkning och höjning af de naturliga bankarna har man på högsta kammen af dessa här och der uppfört konstgjorda dammar (»levees»). Här och der underminerar floden bankarna, så att de instörta, eller genombryter dem fullständigt och gräfver sig en ny bädd. Floden gör nedanför Ohio en mängd små krökningar, ofta så tvära, att de blifva nästan ringformiga och lemna blott ett smalt näs öfrigt. Detta genombryter strömmen ofta och skapar sig ett rakt lopp, hvarigenom af den gamla flodbädden bildas dessa skärformiga sjöar (»cut-offs»), som i mängd finnas utmed stränderna. Nedanför Atchafalaya vidtager det genom yngre aflagringar bildade och fortfarande tillväxande deltat, som upptager omkr. 36,000 qvkm. och ligger några centimeter, högst 3 m., öfver hafsytan. Det sättes hvarje år nästan fullständigt under vatten och består derför till stor del af sjöar och träsk, hvilka äro bevuxna med säf och träd, i synnerhet cypresser, och hvilkas utdunstningår göra dessa trakters klimat så osundt. -- M:s ursprungligen kristallklara vatten erhåller genom Missouri en black färg; Arkansas och Red river tillföra gulbrunt vatten, så att vattnet i flodens nedre del får en alldeles obeskriflig färg och beskaffenhet. Man har liknat det vid en lervälling eller vid kaffe, som genom en ringa tillsats af grädde fått en liten brytning i färgen. Mississippibäddens ursprungliga botten från Ohiomynningen till hafvet består af en hård, blåaktig, ovanligt seg lera, som knappast angripes af vatten och når ett betydande djup. Vissa sträckor flyter floden omedelbart på denna lera, men har på andra ställen betäckt den med sand eller med jord och slamm, som floden i oerhörd mängd för med sig, samt bildar derigenom rörliga bankar och öar i flodbädden. Man har beräknat, att floden årligen tillför Mejikanska viken ej mindre än 200 mill. kbm. fasta ämnen. Jämte dessa för M. äfven en massa organiska ämnen, särskildt trädstammar (»snags»), som, när de fastna i bottnen, bilda jämte hvirflar och motströmmar ett farligt hinder för flodbåtarna. M:s fall är jämförelsevis obetydligt: på hela längden öfver hufvud 12 cm. på 1 km., från Red rivers mynning till hafvet knappt 30 mm. pr km. Det oaktadt behåller M. ända till mynningen en öfverraskande stor hastighet (vid högvatten mellan Ohios och Arkansas' mynningar 1,87 m. i sekunden och högst obetydligt mindre längre ned), beroende på flodbäddens jämförelsevis ringa bredd (vid S:t Paul 366 m., vid Rock Island 1,500 m., vid Cairo 1,360 m., vid Baton Rouge 900 m. och längre ned ännu mindre) och merendels betydande djup (nedanför Ohiomynningen i allmänhet 27 m. eller något mer). Vid mynningarna äro sandbankar hopade, som på sin kamm hafva knappt 3--4 m. djupt vatten. South pass är under sista årtiondet efter anläggning af pierer fördjupadt till 9 m. M:s många tillflöden svälla ej samtidigt, emedan vinter-, vår- och sommarregnen uppträda på olika tider i det ofantliga flodområdet. Vanligen står floden lägst i Okt. och når sitt maximum omkr. d. 1 April samt, sedan den å nyo fallit några fot, i början af Juni. Skilnaden emellan hög- och lågvattenståndet är vid S:t Paul 6 m., vid S:t Louis 11 m., vid Cairo 15,5 m., vid New Orleans 4,4 m. De dammar, som omgifva M., äro både för svaga och för låga, hvarför floden stundom anställer oerhörd förödelse.