Read Runeberg

Nordisk familjebok · första upplagan

Missionsalfabet

Ämne: Bokstäver och alfabet · Språk, skrift och grammatik

Nordisk familjebok, 1:a uppl., band 11 (1887), sp. 1133 · visa i originalet · läs på runeberg.org ↗

Missionsalfabet, språkv., kallas alfabet, som särskildt äro inrättade till bruk för missionärer vid återgifvande i skrift af förut skriftlösa språk. Dels räcker det vanliga latinska alfabetet sällan till, enär språkljud möta, som i detta sakna beteckning. Dels hafva de vanliga bokstäfverna olika betydelse och samma språkljud tecknas olika i olika europeiska språk, så att t. ex. engelsmannen skrifter sh, der fransmannen skrifver ch och tysken sch, engelsmannen ee för i, fransmannen ou för u, o. s. v. På detta sätt uppstår en olycklig förvirring, när missionärer af olika nationalitet uppteckna ett och samma språk. En bibel med engelsk och en bibel med tysk ortografi se helt olika ut, äfven om språket är detsamma. För att undvika dylika olägenheter och på samma gång bringa enhet i återgivandet med latinsk skrift af asiatiska språk, som skrifvas med egna alfabet, har man försökt åstadkomma allmänna alfabet, som skulle duga för alla språk. De vigtigaste förslagen i sådant syfte äro de, som Max Müller och R. Lepsius framställde på den af Bunsen sammankallade Alfabetkongressen i London 1854. Oftast användes uttrycket »missionsalfabet» om Müllers, medan det af Lepsius är kändt under den engelska benämningen »standard-alphabet». Müller ville »åstadkomma ett alfabet, som vore i stånd att uttrycka hvarje fysiologiskt bestämbar ljudskiftning, men likväl ej kräfde en enda ny eller konstgjord typ». Han förkastar diakritiska bitecken, som Lepsius i vidsträckt omfattning använder, och inskränker sig till typer, som hvarje boktryckeri måste antagas ega. Jämte de vanliga ljuden, som uttryckas med vanliga typer (antiqva), finnes i de flesta språk en eller högst två modifikationer, som vissa ljud eller vissa klasser af ljud äro underkastade. Dessa modifikationer återgifvas i första hand med kursiver, dernäst med kapitäler. Om således n är vanligt n-ljud, så kan n betyda antingen mouilleradt eller supradentalt n-ljud och N »gutturalt» (ng); om l betyder vanligt l-ljud, så kan l betyda tonlöst l (walesiskt ll) eller ock mouilleradt l (Sp. ll). Se »Proposals for a missionary alphabet by M. Müller» (London 1854; ny uppl. i M. Müllers »The languages of the seat of war», 2 ed. 1855) och inledningen till Bellows »Outline dictionary for the use of missionaries, explorers and students of language» (1867). I praxis användas både Müllers och Lepsius' alfabet, det senare likvisst med en mängd olika modifikationer, som tillintetgjort den åsyftade enheten. Lll.