Nahuatl

Nahuatl (spansk form för den riktigare Nawatl), i Europa ofta kalladt aztekiska eller mejikanska språket, är det förnämsta af de tungomål, som talas af aztekernas nuvarande ättlingar i Mejico. Fonetiskt karakteriseras det af fattigdom på konsonanter. Dess ljudsystem upptager nämligen jämte de fem vokalerna (a, e, i, o, u) blott k, t, p; j, l, m, n; s, s (sj), w (Eng.), affrikatorna ts, ts och tl (t med tonlöst l). Utom aftrikatorna och kw förekomma ingå dubbelkonsonanter, i ordslutet finnes blott k, tl, n och vokal. Ordbildningen sker dels med suffix, dels, i betydlig grad, med sammansättning, hvarvid orden hafva samma ordning som i svenskan, t. ex. totol-tetl, »höns-sten» (ägg), sotsi-kali, »blom-spis» (frukt). Genus saknas, men vid nomen göres skilnad emellan lefvande och dödt samt förnuftigt och förnuftslöst. Ting hafva ingen egentlig pluralform, men för lefvande väsenden bildas plural på flerehanda sätt, ofta blott genom bortkastande af »individualiserings-suffixet» -tl (närmast motsv. svenskans sing. obestämd form), t. ex. mesika-tl, mejikaner, plur. mesika. Kasus saknas. Nomin. och ackus. betecknas genom ordets ställning före (nomin.) och efter (ackus.) verbet; genit. uttryckes derigenom att det styrande ordet går förut med possessivt prefix för 3:dje pers., t. ex. i-pitio tatli, »hans-svin fader» (faderns svin). På samma sätt uttryckas öfriga possessiv med prefigerade pronominala stammar, t. ex. no-tatli, »min far». Samma stammar återfinnas som preformativ för att uttrycka person vid verbet, t. ex. ni-nemi, ti-nemi, nemi, jag (du, han) lefver, ti-nemi, an-nemi, nemi, vi (I, de) lefva. Karakteristisk för nahuatl liksom för flere andra amerikanska språk är den s. k. objektiva konjugationen. Objektet kan sättas emellan subjektprefixet och verbet (s. k. införlifning). t. ex. ni-petlo-tlasotla, »jag-Peter-älskar», men vanligen sättes objektet efteråt, och emellan subjekt och verb inskjutes ett pronomen för 3:dje pers., t. ex. ni-k-tlasotla petlo. Intet aktivt verb kan stå rent objektslöst, utan måste då antaga ett pronominalt objekt. Tempora bildas med suffix af verbstammen, t. ex. ni-tla-powa, jag räknar (det), imperf. ni-tla-powaja, jag räknade (det), o. s. v. -- Af de många äldre arbetena från 16:de--18:de årh. öfver nahuatl må nämnas Olmos: »Arte de la lengua mexicana (1547; ny fransk uppl. af Siméon: »Gramm. de la langue nahuatl», 1875), Molina: »Vocabulario de la lengua mexicana» (1574; ny uppl. ombesörjd af Platzmann 1880), samt af nyare Arenas: »Guide de conversation, franç-espagnol-mexicain» (med grammatik och ordbok, 1862), Caballero: »Gramm. del idioma mexicano» (1880), Siméon: »Dictionnaire mexicain-français» (1883). H. A.