Nora

Nora (antagligen gen. plur. af Gammalsv. nor, sund), bergsstad i Vestmanlandsdelen af Örebro län, särdeles vackert belägen vid vestra stranden af Norasjön, är reguliert anlagd med raka gator, som skära hvarandra vinkelrätt, och i allmänhet bebyggd med små, snygga trähus. Stadens hela område utgör 609 har, hvaraf stadsplanen upptager omkr. 20. De bebyggda tomterna voro 115 år 1880. Taxeringsvärdet var 1886 1,649,700 kr., hvaraf 304,100 kr. för jordar. Folkmängden, som 1870 uppgick till 1,440 personer och 1880 till 1,536, hade 1886 nedgått till 1,429. År 1884 var handlandenas antal 15, med 17 biträden och en bevillning för rörelsen af 583 kr. 66 öre. Handtverkarna voro 16, med 27 biträden samt en bevillning af 146 kr. 50 öre. Fabriker funnos endast 2 med 15 arbetare och 33,443 kr. tillverkningsvärde. Stadens bokförda tillgångar uppgingo 1883 till 274,756 kr., hvaremot staden var i det ovanligt lyckliga läge att icke hafva några skulder. Kommunalutskylderna erlades s. å. med 2 kr. 20 öre för hvarje krona bevillning. Genom Nora--Ervalla och Nora--Karlskoga jernvägar står staden i förbindelse med landets öfriga jernvägsnät. I staden finnas ett kontor af Örebro enskilda bank, Nora folkbank och en sparbank, två smärre offentliga bibliotek samt en 2-klassig pedagogi. Mera framstående byggnader äro endast kyrkan (ombyggd 1880), stadshuset (sedan 1878) samt skolhuset. I N. utgifvas fyra veckotidningar. Med Kristinehamn, Askersund och Lindesberg bildar N. en valkrets för val af riksdagsman till Andra kammaren. Med Nora landsförsamling utgör staden ett regalt pastorat af 2:dra klassen, Vesterås stift, Nora kontrakt. -- N., som under medeltiden var en obetydlig handelsplats, erhöll stadsprivilegier d. 20 Dec. 1643 (bekr. 1645 o. 1676) och var under någon tid säte för länsstyrelse, då nuvarande Vestmanlandsdelen af Örebro län utgjorde ett eget län. Privilegierna tillade staden monopol på handeln i den kringliggande bergslagen, hvarigenom bruksrörelsen kom i fullständigt beroende af stadens köpmän. Men sedan dessa band lossats, har N. stannat i sin utveckling, och oaktadt väl försedd med nutidens lättade kommunikationer, har den lilla staden under senare tid synbart gått tillbaka. A. G.