Nordisk Stil, konsthist. Under den gemensamma benämningen nordisk stil innefattas enligt gängse språkbruk flere sins emellan olika ornamentala stilarter, hvilka under skilda perioder förekommit i den skandinaviska norden. -- 1. Allmännast och riktigast användes ordet om den djurornamentik, som återfinnes å föremål från den mellersta och yngre jernåldern, folkvandringarnas och vikingatågens perioder. Inom denna ornamentik kan man skilja mellan två sins emellan olika stilriktningar, a) Den äldre torde till sina hufvuddrag vara gemensam för alla germanska folk under folkvandringstiden. Dess motiv utgöras af djurhufvud af ett fåtal, dock ej direkt naturefterbildande typer och, såsom planornament, af vridna, ofta breda, fylliga djurkroppar med ett fram- och ett bakben samt svans. Härtill komma fogelformer och, undantagsvis, ormlika djur. Derigenom att de enskilda kroppsdelarna (hufvud, lår, ben, fötter o. s. v.) uppfattats som sjelfständiga ornamentsmotiv, hafva de mest förvirrade och äfventyrliga sammanställningar stundom kunnat uppkomma. I sin största renhet och ädelhet förekommer denna tidigare djurornamentik på Gotland bland de derstädes gjorda rika fynden af metallföremål af olika slag. b) Den yngre stilarten, inom hvilken flere till tid och karakter olika skiftningar kunna uppvisas, är af väsentligen iriskt ursprung, införd genom den lifliga beröringen mellan den skandinaviska norden och Irland-England under vikingatiden. De här förekommande, likaledes konventionella, icke naturefterbildande djurformerna hafva en mycket långsträckt kropp, ofta med i bandverk upplösta, liksom klufna lemmar, hvilka på mångfaldigt sätt flätas i och genom hvarandra. Härtill komma vissa enklare lineära motiv samt bandslingor och knutar, s. k. »valknutar». Derigenom att fötterna utelemnats, antaga djuren ofta karakteren af ormar, »drakar» (jfr Drakslinga). I sina äldre, rikare former förekommer denna ornamentik på metallföremål från flere olika delar af Norden, synnerligen prydliga från Gotland. Dess yngre skiftningar anträffas å mellersta Sveriges runstenar, i deras ofta sirliga och vackra slingor. Exempel både från Sverige (Vrigstad) och Norge (Urnas m. fl. st.) visa, att denna ornamentik jämväl trädt i den äldsta kristna kyrkans, d. v. s. den romanska konstens, tjenst (se Sophus Müller: »Dyreornamentiken i Norden», 1880). -- 2. Vidare begagnas uttrycket nordisk stil om bronsålderns ornamentik med dess cirkelmönster, spiraler, sicksacklinier o. s. v. samt de sirliga totalformerna af svärd, dolkar, knifvar o. dyl. -- 3. Slutligen betecknas härmed äfven ett orneringssätt, som förekommer å med träsnideri prydda allmogearbeten från de nordiska landen (skrin, kafvelbräden, klappträn o. dyl.), härstammande i allmänhet från vårt eget eller närmast föregående århundrade. Dess motiv utgöras af cirklar och cirkeldelningar, rosetter, hjertformer samt enkla symmetriska bladlister. Något för Norden egendomligt innebär emellertid detta prydnadssätt icke. En liknande ornamentik torde tillhöra de flesta primitiva kulturstadier, och motsvarigheter förekomma mångenstädes, t. ex. i Nord-Tyskland.
Samtliga de här omtalade stilriktningarna hafva med större eller mindre framgång och mer eller mindre kritiskt upptagits af den moderna nordiska konstslöjden. Djurornamentiken har tillämpats å arbeten i metall och trä, t. o. m. fajans, i textila arbeten och i ornamentsmålning. Bronsåldersorneringen återfinnes å moderna metallföremål, särskildt från Danmark. De geometriska allmogemönstren hafva i Sverige vunnit en ganska vidsträckt och lycklig användning inom träsnideriets område. Någon hög konstnärlig betydelse får man öfver hufvud ej tillmäta dessa stilarters användning. Både den geometriska orneringen och djurornamentiken hafva säkerligen ett ringare värde än växtornamentiken, och det blir i alla händelser omöjligt att i dem inlägga någon djupare mening, någon symbolik, sådan vi älska att söka och finna på rikare prydda föremål. Men de äro för enklare konstslöjdalster mycket användbara, och de bidraga att gifva en större rikedom, omvexling och mångsidighet åt det konstindustriella lifvet i dess helhet. Upk.