Olaus Magni

Olaus Magni (latinisering af Olof Månsson), med binamnet Gothus (östgöte), prelat, diplomat, kulturskildrare och kartograf, föddes, enligt en uppgift, i Skeninge i början af Oktober 1490 samt var yngre broder till Sveriges siste katolske ärkebiskop, Johannes Magni. (Fadern var borgare i Linköping. Båda bröderna kallade sig under senare delen af sitt lif Magnus i st. f. Magni; se derom Johannes Magni.) O. M. egnade sig åt kyrkans tjenst, studerade i sju år utrikes och blef magister, reste 1518--19 i norra Sverige i aflatskrämaren Arcimboldus' ärenden samt lär hafva blifvit kanonikus både i Upsala och Linköping. Enligt broderns utsago har han äfven utnämnts till domprost i Strengnäs. 1524 sändes han till Rom för att begära påfvens stadfästelse på broderns val till ärkebiskop och brukades under de närmast följande åren af konung Gustaf i diplomatiska värf. En relation öfver en underhandling om handelsförbindelser med de nederländska städerna hemsändes af O. M. 1527 från Danzig (tryckt i »Handl. rör. Skand:s hist.» I, 1816; förmodligen den äldsta minister-relation, som de svenska arkiven kunna uppvisa). Af ovilja mot den begynnande kyrkoreformationen i Sverige qvarblef han emellertid i utlandet, till en början i Polen, der han slöt sig till sin broder ärkebiskopen, som af samma skäl stannade borta från fäderneslandet. 1530 fråntogos honom i Sverige hans kyrkliga befattningar, och hans enskilda egendom konfiskerades. 1537 reste O. M. till kyrkomötet i Mantua och tillbragte derefter, likasom brodern, sista delen af sin lefnad uti Italien. Efter Johannes Magnis död (1544) förordnades han af påfven Paulus III till ärkebiskop i Upsala, en utnämning, som förblef betydelselös till följd af sakernas nya ordning i Sverige. Han deltog 1545--49 i tridentinska mötets sessioner, uppehöll sig sedermera i den hel. Birgittas kloster i Rom och dog der d. 1 Aug. 1558. O. M. hyste varmt nit för katolicismens återupprättande i Norden och skref allt emellanåt till konung Gustaf. Han stod äfven i mångfaldig beröring med sin samtids lärda män, utgaf broderns historiska arbeten »Historia de omnibus gothorum sueonumque regibus» (1554) och »Historia metropolitanae ecclesiae upsaliensis» (färdigtryckt 1557, men utgifvet först 1560) samt skref i storslagen och patriotisk anda en skildring öfver Norden, Historia de gentibus septentrionalibus . . . libri XXII (Rom 1555; 2:dra och 3:dje uppl. Venezia 1561; 4:de uppl. Basel 1567; derjämte en stor mängd, äfven förkortade, upplagor på latin, italienska, tyska, holländska och engelska, men icke på svenska). Detta arbete är försedt med en mängd illustrationer. Det är af öfvervägande naturoch kulturhistoriskt intresse, och på söderns folk måste det hafva verkat fantastiskt retande genom sina skildringar af vintern i norden, af hafsvidunder, våldsamma hafsströmmar m. m. Anordningen af det vexlande innehållet är icke den bästa. (Titeln i den latinska Baselupplagan af 1567 lyder i öfversättning sålunda: »Olaus Magnus Gothus', Upsala-ärkebiskopens, historia om de nordiska folkens olika skick och ställningar, äfvensom om den underbara olikheten i seder, heliga bruk, vidskepelser, kroppsöfningar, styrelse och matordning; vidare om krig, byggnader och underbara hjelpmedel; vidare om metaller och olika slag af djur, som lefva i dessa trakter etc.».) Redan tidigare, 1539, utgaf O. M. i Venezia på italienska och tyska ett mindre arbete, hvars italienska titel i öfversättning lyder: »En liten bok, som närmare förklarar en karta öfver Nordens kalla, bortom det germanska hafvet belägna land, hvilken framställer dessas ytterst märkvärdiga, förut hvarken af greker eller latinare kända naturunder». Af den karta, som dermed åsyftas, och af hvilken den lilla karta, som åtföljde 1567 års Baselupplaga af O. M:s »Historia», med orätt ansetts vara en kopia, påträffades år 1886 af dr Oscar Brenner i Münchens Staatsbibliothek det enda nu kända exemplaret, en väggkarta, utförd i träsnitt och sammansatt af nio blad om tillsammans 170 cm. längd och 125 cm. höjd. Denna O. M:s Carta marina et descriptio septentrionalium terrarum ac mirabilium rerum eis contentarum diligentissime elaborata (Venezia 1539) visar sig vara ett kartografiskt stordåd, man må jämföra den vare sig med tidigare kartor öfver Norden eller med 1500-talets bästa och största kartografiska verk i allmänhet. Mera genom autopsi och begagnande af tillförlitliga muntliga uppgifter än genom att bygga på äldre kartor lyckades O. M. att gifva den första tillnärmelsevis riktiga kartbilden af Skandinavien. Från densamma hafva ock efterföljande kartografer lånat åtskilligt; den öfverraskande likheten mellan Nic. Zeno d. y:s berömda karta öfver Norden (Venezia 1558) och O. M:s är helt visst icke endast en tillfällighet. En reproduktion af O. M:s karta i ljustryck och i 1/3 af originalets storlek publicerades 1886 i Christiania Videnskabs-selskabs Forhandlinger, nr 15 (särskildt utgifven, med tysk text af O. Brenner, under titeln »Die ächte karte des Olaus Magnus vom jahre 1539»; 1886). -- Jfr H. Hildebrand: »O. M. och hans historia» (i »Hist. tidskr.», 4:de arg., 1884).