Olaus Magni

Olaus Magni (latinisering af Olof Månsson), biskop, föddes i Rungo by i Piikkis socken, Finland (födelseåret obekant). I den finska biskopskrönikan benämnes han »biskop Magnus Olai Tavasts nepos», men arten af hans slägtskapsförhållande till denne är icke närmare känd. Hans vapen liknade familjen Tavasts ättevapen, men slägtnamnet angifves ingenstädes. Magnus Tavast understödde honom frikostigt, hvarför han länge kunde studera vid universitetet i Paris, der han 1427 aflade sitt första lärdomsprof genom att försvara en s. k. baccalaureatsafhandling. Sedermera blef han magister och baccalaureus i teologi samt verkade såsom lärare under titeln »lector ethicorum». Han nämnes äfven »paedagogista», eller föreståndare för en enskild läroanstalt. Han valdes särskilda gånger till »procurator» och »receptor» för engelska nationen, fick tvänne gånger hedersuppdraget att vara universitetets rektor (1432 och 1435) samt var t. o. m. medlem i en deputation, som 1436 sändes att å universitetets vägnar underhandla med Karl VII. Dessa utmärkelser vittna om framstående personliga egenskaper, hvilket äfven bestyrkes af biskopskrönikan, som prisar honom för lärdom, insigt och vältalighet. Återkommen till hemlandet, omkr. 1437, blef han domprost och efterträdde 1450 Magnus Tavast såsom biskop i Åbo. Hans verksamhet på denna post tyckes varit mindre betydande. Det nämnes endast, att han grundlade »de elfvatusen jungfrurs altare» i Åbo domkyrka. Han dog d. 21 Sept. 1460 och blef begrafven i Åbo domkyrka. Hans öden i Paris äro skildrade i Yrjö Koskinens skrift: »Olavi Maununpoika Pariisissa» (1862). M. G. S.