Omvändelsen

Omvändelsen (Lat. conversio) kallar den lutherska dogmatiken det nåde verk af den Hel. Ande, hvilket består deri att »menniskan genom den Hel. Andes nådeverksamhet i menniskans inre vänder sig från synden (bättring) och till Gud (tro)». De äldre lutherske dogmatikerna togo omvändelsen dels i den allmänna, äfven nya födelsen och rättfärdiggörelsen omfattande, betydelsen af »menniskans försättande i trons tillstånd», dels i den inskränktare, nya födelsen och rättfärdiggörelsen uteslutande, betydelsen af den Hel. Andes sinnesförändrande verksamhet i menniskans inre (omvändelsens aktiva sida), hvarigenom uppkom en inre förändring i menniskans tänkande och viljande (omvändelsens passiva sida). Den äldre dogmatiken ser, enl. konkordieformeln, i omvändelsen nästan uteslutande Guds verk; den nyare dogmatiken ser deri lika mycket en frihetshandling af menniskan sjelf enl. den till menniskorna riktade nytestamentliga uppmaningen: »förändren edert sinne (metanoeite) och tron evangelium». J. P.