Omvändning, musikt., ett ombyte i förhållandet mellan lägre och högre toner, användes i följande tre fall. 1) Ömvändning af intervall, en förflyttning (vanligen med en oktav) af intervallets högre ton under den lägre eller af den lägre öfver den högre. Af c--d blir sålunda D--c eller d--c1; af c--e blir E--c eller e--c1 o. s. v. (jfr Kontrapunkt). -- 2) Omvändning af ackord, vexling af ackordets baston. Som hvarje ton i ett ackord kan blifva baston, har alltså treklangen, utom grundläget (ceg), två ömvändningar, kallade sextackord (egc) och qvartsextackord (gce); septimackordet har tre ömvändningar utom grundläget (cegb), nämligen qvintsextackord (egbc) tersqvartsextackord (gbce) och sekundackord (bceg). Jfr Ackord. -- 3) Ömvändning af tema, förskjutning af temats alla intervall, så att de stigande blifva fallande och tvärtom (jfr Inversion). A. L.
Nordisk familjebok · första upplagan
Omvändning
Ämne: Musikteori och musikterminologi · Musik och italienska lånord
Nordisk familjebok, 1:a uppl., band 12 (1888), sp. 247–248 · visa i originalet · läs på runeberg.org ↗