Ord

Ord, hvarje språkligt uttryck, som eger en sjelfständig betydelse och ej kan vidare uppdelas i flere dylika. Ordet skiljer sig sålunda å ena sidan från s. k. aflednings- och böjningselement (efter sin olika plats kallade prefix, infix, suffix), t. ex. be- i bestå, miss- i misskänna, -er i sitter, -s i flickas, derigenom att dessa endast i förening med andra uttryck ega någon betydelse och derför t. ex. icke i likhet med ett ord kunna ensamma utgöra svar på en fråga. Å andra sidan skiljer sig ett ord, t. ex. skönliteratur, hästvän, från s. k. ordfogningår, t. ex. skön literatur, hästens vän, derigenom att ordet är till sin form stereotyperadt och till sin betydelse fixeradt, så att dess beståndsdelar icke mera hafva fullt ut samma betydelse (ofta ej häller samma form), som de i ordfogningen egde. Emellertid är gränsen mellan ett ord och en ordfogning i alla fall ytterst sväfvande, så att det ofta är svårt eller omöjligt att afgöra hvilketdera man har för sig. t. ex. trettiofyra, förgätmigej, Slesvig-Holstein, gå upp (jfr uppgå), i dag. Då de flesta nya ord hafva sin upprinnelse i stereotyperade ordfogningar, är det gifvet, att många ord i skrift -- som ju alltid är konservativare än det lefvande talet -- betecknas som ordfogningar, ehuru de för länge sedan upphört att vara det, t. ex. Sv. gå an, T. zu sehen (men anzusehen), Fr. le roi (jfr deremot Sv. konung-en). Konservativast härutinnan, liksom för öfrigt, är den engelska skriften, der man får se t. ex. gold watch, guldur, o. dyl. Se vidare Ad. Noreen: »Något om ord och ordklasser» (i »Nord. tidskr.» 1879); H. Paul, »Principien der sprachgeschichte» (2 uppl., 1886, s. 274 o. f.). -- Ofta får man höra uttrycket ord begagnas i en helt annan mening, nämligen såsom liktydigt med paradigm, d. v. s. sammanfattningen af alla de ord (i den först angifna meningen), som i fråga om betydelse och användning stå hvarandra synnerligen nära. Man säger t. ex., att de 8 orden häst, hästs, hästar, hästars, hästen, hästens, hästarna, hästarnas äro olika »former» af samma »ord» (som då vanligen citeras i sin kortaste form, »grundformen»). På samma sätt få gå, gack, gick, gången gälla som samrna ord, ja t. o. m. sådana olikartade grupper som vara, är (T. sein, bin, ist, war, gewesen) eller jag, mig, vi, oss. Ad. N-n.