Ösbeger

Ösbeger, usbeger, usbeker, ursprungligen, liksom »osmaner», en politisk-patronymisk benämning, härrörande från Ösbeg (kan af Gyllne horden 1312–41), är numera ett allmänt etnografiskt namn på den alltsedan början af 16:de årh. herskande turkiska stammen i de tre kanaten Kiva, Bokhara och Kokand (nu prov. Fergana) i Vest-Turkestan, i motsats till såväl de ursprungligare iranske innevånarna: galtsja, tadsjiker och (delvis) sarter, som ock till senare inkomna turkiska stammar: kirgiser, karakalpaker och tarantsjer (jfr Turkar). Ösbegerna, från hvilka äfven de i Kiva och Bokhara herskande dynastierna leda sitt ursprung, äro fanatiska muhammedaner (sunniter), hufvudsakligen jordbrukare och blott till ringa del nomader, hvaremot de lemnat nästan all handel och industri åt sarter och tadsjiker. Ehuru starkt uppblandade med iranskt blod, räknas dock såsom ösbeger enligt Vámbéry omkr. 1 mill. i Bokhara, 700,000 i Kiva, 200,000 i de ryska provinserna Fergana, Sirdarja och Amudarja samt 200,000 i norra Afganistan, till ett sammanlagdt antal af mer än 2 mill. Om deras språk, ösbeg türki-si (»ösbeg-turkiska» eller djagataiska) se Turkiska språken. Om deras land, historia och hithörande literatur se Bokhara, Kiva, Kokand och Turkestan. H. A.