Padis, cistercienskloster i Revals stift, Estland, grundlades från klostret i Dünamunde 1281 och lydde under abboten i nämnda kloster till 1317, då P. kloster af danskarna, som innehade Estland, utverkade sig tillstånd att bilda eget »abtei». 1561 kom P. under svensk lydnad och spelade såsom fäste under de följande oroliga årtiondena en framstående rol. Det eröfrades af ryssarna 1576, men återtogs af svenskarna 1580. Sjelfva klostret torde upphört redan 1561. -- 1351 öfverlät kon. Magnus Eriksson patronatsrätten öfver Borgå socken i Finland med kapellen Sibbo och Perno åt munkarna i P., hvilka innehade rättigheten till 1428, då biskopen och domkapitlet i Åbo tilllöste sig densamma. I Finland, Nyland, innehade munkarna dessutom egendomar i Ingo och Kyrkslätt socknar samt laxfisken i Helsing-å (i dåv. Borgå socken). A. G. F.
Nordisk familjebok · första upplagan
Padis
Ämne: Kloster och klosterorter · Orter och städer (kloster, universitet och kust)
Nordisk familjebok, 1:a uppl., band 12 (1888), sp. 560 · visa i originalet · läs på runeberg.org ↗