Nydala kloster

Nydala kloster anlades vid norra stranden af sjön Kusken i Vestra härad i Småland, enligt gammal uppgift år 1144, af munkar från Clairvaux, hvars latinska namn, Clara vallis, anses hafva gifvit upphof till det svenska klostrets namn Nova vallis (Nydal). Af sjelfva grundläggandet känner man nu ej med visshet mera, än att konung Sverker I till klostrets underhåll anslog några skogar. Fisket i Skenan vid Södra Bolmen förvärfvade klostret sig tidigt, och denna besittning stadfästes af konungarna af Sverkerska och Erikska ätterna. Sveriges primas, ärkebiskop Absalon i Lund, utfärdade mot slutet af 1100-talet en varning att klostrets grannar icke skulle göra ingrepp i klostrets tillhörigheter eller begå våldsamheter mot munkarna; och konung Erik Eriksson (1222--50) fällde dom, hvarigenom åt klostret, utan afseende på motpartens, innevånarnas i Östbo, falska edgång, tillförsäkrades besittning af några omtvistade skogar. Det drog ut på tiden med klostrets uppblomstring. Mer än ett århundrade hade förflutit efter dess grundläggning, då biskop Henrik i Linköping (1258) uppmanade innevånarna på Gotland och Öland att med gåfvor söka påskynda klostrets fullbordande och rädda det ur ett hotande förfall. Han utlofvade derför åt dem 40 dagars aflat, dock endast 30 dagar åt dem, som förqväft sina späda barn. Kort förut hade äfven biskop Vilhelm af Sabina utfärdat aflatsbref till klostrets förmån, ett exempel, som följdes af legaten kardinal Guido, hvilken tillika (1266) befallde biskopen i Linköping att återkalla alla gods och gårdar, som blifvit klostret fråntagna. Han gaf abboten makt att från bannlysning aflösa sina munkar, så vida deras brott ej vore så stort, att man måste vädja till påfliga stolen. Klostret fick en betydlig del af biskopstionden i förläning, och biskoparna i Linköping erhöllo enligt gammal sed delaktighet i de goda verk och gerningar, som i klostret öfvades. Ottenby och Möckleby socknar på Öland blefvo af biskop Henrik anslagna (1279) till klostret. Hertig Bengt befriade 1289, såsom biskop, klostrets gods från biskopens ensaksböter, och hans efterträdare Lars utfärdade en förordning angående den tionde Östra och Östbo härad skulle aflemna till klostret. Abboten Germund afstod dock snart en del deraf mot befrielse från skyldigheten att underhålla biskopen och hans talrika följe, då de under hela adventstiden plägade vistas i klostret för att der förrätta sin andakt. Påfvarna Bonifacius IX (1390) och Julius II (1503) utfärdade särskilda skyddsbref för N. med stadfästande af forna privilegier. 1318 gjorde hertigarna Erik och Valdemar i sitt fängelse testamentariska dispositioner äfven till förmån för detta kloster, och 1384 förunnade konung Albrekt Nydalamunkarna frälsefrihet å vissa donerade gods. Vid pass ett halft tusen donationsbref och andra handlingar vittnar ännu om de stora rikedomar N. under tidernas lopp lyckades förvärfva sig. Inom klostret förvarades äfven en mängd klenoder, hvilka konung Kristian II lät bortföra till Danmark. Då han en gång besökte N., lät han gripa abboten och munkarna, under det att de förrättade sin andakt, samt binda deras händer och nedkasta dem i sjön nedanför klostret. Abboten förmådde lösgöra sig, men blef af konungens folk nedstött med spjut. Biskop Hans Brask (1526) lät anställa inventering af klostrets dyrbarheter, men konung Gustaf vredgades deröfver och lät honom förstå, att han icke hade att befatta sig med klostret, oaktadt han åberopade sig derpå, att det varit hans företrädare på biskopsstolen, som grundlagt detsamma. Året derefter lät konungen sjelf upprätta inventarium öfver alla klostrets tillhörighéter och förordnade Peter Skrifvare till förvaltare derstädes. 1529 förlänades N. till fogden Gottfrid Sure. Denne blef s. å. ihjelslagen af bönder från Vestra härad, hvilka genom böter utverkade sig konungens benådning. Förläningen öfvertogs då af befaliningsmannen på Stockholms slott, Gudmund Persson, som skulle till kronan erlägga 30 ungerska gyllen. -- Bland bibehållna minnesmärken från Nydala kloster må särskildt nämnas en i Statens historiska museum förvarad större kyrkklocka (från 14:de årh.). C. S-e.