Parasit (Grek. parasitos, af para, vid, och sitos, mat, föda). 1. Hos forntidens greker ursprungligen benämning dels på vissa vid templen anställda tjenstemän, hvilka till ersättning för sin tjenst åtnjöto fritt kosthåll, dels äfven på de personer, hvilka såsom bisittare eller sällskap fingo deltaga i de offentliga måltider, som utgjorde ett hedersföreträde för statens högre ämbetsmän. Senare fick ordet en skymflig betydelse: person, hvilken objuden infann sig vid de rikes bord och för att få deltaga i måltiden tåligt höll till godo med det mest kränkande och hånfulla bemötande från värdens och hans inbjudna gästers sida. Parasitens karakterstyp var med förkärlek utbildad i den yngre attiska komedien och öfvergick derifrån i det romerska lustspelet. I de nyare språken har ordet upptagits i sin senare betydelse af »snyltgäst». -- 2. Bot., zool., hvarje växt eller djur, som hemtar sin näring af eller ur andra växter eller djur. Parasiterna kunna antingen lefva alldeles inuti den organism, som lemnar näring, t. ex. inelfsmaskar, många steklar, bakterier o. s. v., eller ock med sina näringssugande organ mer eller mindre intränga i den underhållgifvande organismens (»värdens») inre, men hafva sina öfriga delar utvecklade utanför parasitens »värd», t. ex. de snyltände växterna och vissa insektslarver. Jfr Epifyter och Saprofyter. 1. A. M. A. 2. O. T. S.
Nordisk familjebok · första upplagan
Parasit
Ämne: Allmän zoologi och lägre djur · Djurriket (zoologi, husdjur och djursläkten)
Nordisk familjebok, 1:a uppl., band 12 (1888), sp. 756 · visa i originalet · läs på runeberg.org ↗